Etikettarkiv: strul

Produktivitet kontra kvalité

Det är tätt mellan given sa fan när han spelade kort med sig själv”  Så sa min mamma ibland. Vad hon riktigt menade förstod jag aldrig då, men uttrycket är ju rätt passande då det gäller inläggen på den här bloggen.

Ni får stå ut, har ju en hel del funderingar som ska ut och det här tillämpar jag lite som ett reflektionsutrymme också tills vi är igång med allt annat som kommer ta över utrymmet.

Det var idag, en dag då vi hade massor med uppgifter på deckarschemat. Det skulle finnas uppgifter till alla och planen var att jag skulle kunna gå omkring och lugnt hjälpa, lyssna, prata och läsa med eleverna. Icke!

Trots noggrann planering fick jag flänga runt och dela ut nya uppgifter hela tiden, hann inte ens läsa färdiga arbeten. Blev en lektion där jag kände att jag började störa mig på småprat här och där, som jag egentligen inte borde reagera på.

Det var absolut inget fel på produktiviteten hos eleverna, snarare tvärtom. Uppgifterna höll inte lika länge som jag planerat. Jag hann heller inte motivera eleverna att lägga ner mer tid på varje detalj. För helt plötsligt befann jag mig i en underlig situation där jag nöjde mig med lite mindre text för att nästa elev skulle få tillgång till datorn.

Jag sänkte min ambitionsnivå och på det sättet kravet på kvalitén i mina elevers arbete för att jag hade för få arbetsredskap att tillgå. Omedvetet, men ändå.

Varför?

Jag tror att det var för att föregå stök och för mycket rörlighet i klassen. Sen har veckan varit full med aktiviteter som någonstans tagit energi även ur magisterns kropp. En annan starkt bidragande del är att jag i årskurs 1 vid flera tillfällen i veckan hade tillgång till en annan pedagog som tog lika mycket ansvar för uppgifterna som jag. Nu har jag varit själv dessa veckor och det märks ju naturligtvis på hur mycket tid jag kan ägna åt varje elev.

 Ett av de finaste verken idag

Vad gör man i ett läge då vi känner att vi producerar hellre än bra?

Javisst, mängdträning är viktigt och repetition är inlärningens moder och allt det där …
Men tiden till att samtala om texter och bilder för att förbättra även i denna ålder måste vara viktigt. Tänker jag fel?

Får helt enkelt planera bättre eller vara piggare nästa pass =)
Att ge upp ambitionen finns bara inte på kartan.

Eller som min mamma brukade säga:
Jag kände en som blandade ihjäl sig, men han glömde att dö”

Ja, kanske är det så att vissa dagar ska man bara låta passera för att sedan gå vidare och ta ett steg framåt istället.


Prenumerera på nya blogginlägg

Ibland så är det bara …

Vi var laddade.
Vi var klara.
Vi hade tillgång till alla datorer som åk 2 förfogade över.
Alla och nu skulle här listas detektivord i deckarparen.

Majjen delade ut snabba order om vilka par som skulle sätta sig var, så vi snabbt kunde komma igång. Hade lite koll på de par som jag vet inte riktigt kommer ihåg login och sånt, men det här skulle smida som ett varmt järn på en smeds städ.

Tog ungefär en nanosekund så kom de första små indikationerna
vad detta skulle bli för en lektion.
”Christer … vi kan inte logga in”
”Har ni skrivit rätt lösenord?” <— korkad men rätt vanlig fråga
”Jaa…”
”Är ni säkra?” <— ännu en briljant ställd fråga.

Efter ett flertal nya försök och en längre rad med elever runt omkring mig med samma problem så började mitt spindelsinne varna mig för att nu står allt inte rätt till, men med envisheten hos ett rostangrepp på en oljetanker så trummade mina fingrar hårdare och hårdare fram inloggningsuppgifterna på datorn för att liksom slå in det i systemet att jag hade rätt.

Och där kom belöningen för idogt arbete … tack för det.

Efter ett upprört samtal till support, vilka inte gick att få tag i, så det visade sig att en helt oskyldig kvinna i växeln istället fick uppdraget att förklara vad hon inte visste för en irriterad pedagog. Det visade sig att hela kommunens system var nere (är rätt säker på att jag inte orsakade det iaf, även om den inre ilskan kan ha framkallat en del teknikdemoner).

De stackars elever som lyckats komma in och skriva kunde inte skriva ut eller spara förstås, men då kom min lilla vän till hjälp så allt inte skulle gå förlorat.

På det hela så var det en motsatslektion till vad jag planerat och tänkt mig, men vi vände allt det trista till att starta upp med uppdrag 1 istället, vilket blev så fängslande att vi inte ens ville gå hem efter skolans slut.

Nya tag en annan dag =)


Prenumerera på nya blogginlägg