Etikettarkiv: reflektion

Uppdrag 4 – signalement

Arbetstempot i deckarschemat är intensivt och vi börjar gå mot de sista uppgifterna.

Varvat med våra motorikövningar så skrivs det signalement på klasskompisar.
Det är väldigt hemligt vem man skriver om, så ingen ska veta förrän vi ska läsa upp och gissa vem som är vem.

Att skriva signalement var inte så besvärligt som det verkade. I början så misstog sig en del på beskrivningen av hur personen ser ut med hur personen är. Ett prat om egenskaper jämfört med synliga kännetecken kom vi då att ha.

Hur arbetar polisen?
Vet de vem det är om jag beskriver en inbrottstjuv med att han gillar ostbågar eller klättrar skitbra i träd. Kanske det, om brottet begicks i ett trädhus och vi hittade spår av ostbågar lite här och där, annars blir det lätt knepigt.

Veckan är annars fylld med andra spännande aktiviteter.
Vår skola har som profil äventyrspedagogik och imorgon är det dags för oss att ge oss iväg till skogs för att hjälpa Åbergsgubben att rädda alla djuren i skogen. Hemska rymdvarelser förstenar våra djur och tänker ta de hem till sin planet.

Tur för Åbersgubben så kan just våra elever i klass två rädda dessa djur, men de måste först träna upp sig under dagen för att senare imorgon kväll göra mörkervandringen där de kommer möta både det ena och det andra för att rädda skogens djur.

Blir sjukt spännande imorgon.


Prenumerera på nya blogginlägg

Stimulerande skrivuppgifter

Solen har just trängt bort morgondimman och höstfärgerna riktigt lyser in i mitt vardagsrumsfönster, det är vackert ute och något säger mig att jag borde gå ut.

Istället sitter jag och myser med en kopp kaffe medan Formel 1 bilarna dånar fram på tv:n, en god morgon är det. Bläddrar runt bland bilderna jag tagit under veckan och kom att fundera lite på vad som utmärker en bra skrivuppgift. I årskurs ett var en bra skrivuppgift något som stimulerade fram någon typ av skrift och enklare meningar. Gärna meningar med en given början som ”Jag gillar …

I årskurs två räcker inte det här för att vidareutvecklas.

 

Var ställer vi utmaningen så att utvecklingen går framåt, men inte blir för svår att hantera?

En av skrivuppgifterna på veckans deckarschema kändes från början enkel, men efter en stunds funderande så insåg jag att det som är självklart för mig är mycket mer abstrakt för mina elever.

Uppgiften jag tänker på är Uppdrag 3

Eleverna skulle genom att använda de små bilderna skriva ett svarsbrev till Sally där de skulle svara på två till synes enkla frågor. Vem har begått brottet?  Hur har det gått till?

En uppgift som stimulerar till en argumenterande text. Det fanns inget rätt eller fel. Eleverna var tvingade att hitta på en egen lösning. Helt plötsligt var det bara jag som skrev som hade alla svar, frågan var hur jag skulle förklara eller få fram dem.

Jag trodde att den här var på gränsen till för svår, men höll det för mig själv.

Ingenstans står det hur många bilder du behöver använda i din lösning av brottet och det blev väldigt olika hur de löste problemet.

En vanlig fråga som ställts i vårt skrivande under årskurs två är denna:
Hur många meningar måste jag skriva?

Absolut inget fel med frågan i sig, speciellt inte som vi i hela årskurs 1 haft just ett antal meningar som skulle skrivas till många av uppgifterna, men när vi nu vill att texterna ska utvecklas och bli ”köttigare” så ska det inte begränsas av antal meningar.

Under den här uppgiften kom aldrig den frågan.

 

När vet jag som lärare att uppgiften är en bra uppgift?

Under planeringen kan jag vara säker på att vissa uppgifter är helt rätt och riktigt lysande för att visa sig ibland vara för enkla eller helt enkelt rent ut sagt dåliga, och vissa fall tvärtom. Inte nu så att jag planerar in dåliga uppgifter, men ibland är man osäker på om en sak kommer fungera och så visar det sig bli riktigt bra.

Den här skrivuppgiften visade sig bli riktigt bra. Den stimulerade till kreativt eget tänkande och gjorde många av elevtexterna mer innehållsrika och längre.

Den här uppgiften kom från Uppdrag Språklyft.

Bra skrivuppgifter i årskurs 2 är att utmana till längre texter nu när spökskriften har försvunnit. Att hitta en uppgift som stimulerar så pass mycket att själva textskrivandet inte känns arbetssamt. Att skriva på datorerna underlättar ju naturligtvis det arbetet.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Ipadavundsjuka

Igår delades det ut några iPads till våra förskoleklasser och årskurs ettor.
Kände ett stort sug att få prova det verktyget även i min tvåa, men som det så ofta är i vår värld så är begränsningarna av medel en klart styrande faktor. Speciellt då det gäller hårdvara.

Minns då jag gick från privata sektorn till den kommunala skolan och förvånades stort över att vi nästan var tvungna att välja om vi skulle köpa radergummin eller nya tennisbollar (något överdrivet kanske), men van att i stort sett få exakt det jag behövde för min verksamhet så var det nästan obegripligt att det var så snålt med medel för våra elever.

Ska bli spännande att se hur de kommer att arbeta med iPadsen. Tillgången till datorer gör att när man arbetar med ASL, så är det ofta kö till datorerna, så det finns inte mycket tid för annan datoranvändning. Finns mängder av fina program för både matematik, svenska och engelska som jag skulle vilja ha möjlighet att använda också. Där tror jag iPads kommer göra stor nytta. Bara se på http://www.skolappar.nu/ vilket utbud det finns.

Får hoppas vi kan skaka fram lite medel för att göra något inköp av iPads i framtiden.
iPadavundsjuka (iSick)

I klassrummet är vi igång med deckarschema 2 och nu listar vi de personer som dykt upp såhär långt i berättelsen Detektivbyrån, kan inte nog understryka hur bra Uppdrag Språklyft är just för att implementera i ASL arbetet.


Prenumerera på nya blogginlägg

Vit whiteboard – summering del 1

Torkade ren whiteboarden och våra olika uppdrag och uppgifter försvann in i trasan för att sköljas bort i slasken. Två veckors härligt kreativt arbete trollades bort på någon minut. Kvar var de färdiga arbetena, produkten av våra ansträngningar.

Våra deckarböcker.

Vi hade klarat av del 1 – vårt första deckarschema.

Att summera eller/och reflektera över ett arbete är hur man än försöker en subjektiv känsla. Min känsla som pedagog, min känsla och övertygelse i det jag gör. Kan min entusiasm i ett arbetssätt hindra mig från att se nackdelarna?
Självklart kan det vara så.

Då börjar vi i den änden tänker jag då. För att slå hål i påsen och se vad som ramlar ut.
Vad gick snett under del 1, eller vad kunde vi gjort bättre?

Den kontroll jag hade under vårterminen med bokstavsschemaarbetet (sjukt långt ord) var betydligt mindre. Mindre på det sättet att jag fick ”flänga” runt mer och släcka små bränder istället för att ha den där sköna pratstunden eller det bästa av allt, då jag kunde sitta tyst bredvid ett skrivapar och lyssna på deras samtal.

Varför blev det så?
Ser två anledningar.
Den första och mest tydliga var att jag varit själv under de allra flesta passen nu i början av terminen och det är svårare att hinna med att lyssna ”klart” på alla då.

Den andra anledningen är att jag inte varit lika noga i stationssystemet som jag var i åk 1. Ett system som fungerade mycket bra.
Varför har jag gått ifrån det?
Dels har jag mindre lokaler att nyttja nu och sen har jag inte tagit mig tiden att utforma bra uppgifter för olika stationer, bekväm i min framgång trodde jag förmodligen att jag bara behövde utforma bra skrivuppgifter och sen slänga in några små extrauppgifter på schemat. Motorikövningarna skrev jag inte ens ut.


Dumt!

Slarvigt!

Skärpning till nästa schema magistern.

 

 
Tycker även att en del av skrivuppgifterna gick rasande fort att göra. Där är det en balansgång att forma bra uppgifter som stimulerar till längre skrift, men ändå inte dödar glädjen att skriva. Bildarbete till texterna fungerar ofta som en bra förlängning av uppgiften och det förgyller även arbetet. Skrivuppgifterna är ändå det som styr hela arbetet, själva kärnan i ASL tänket. Det som gör att eleverna hela tiden går framåt.
Viktigt att de uppgifterna är bra (notering till mig själv som det så populärt uttrycks).

Då har vi lagt ut ett par förbättringsmöjligheter till del 2.

Annars … så måste jag tillstå att arbetet gått över förväntan.
Energi, lust, intresse och arbetsglädje är ord som ganska snart poppar upp i skallen på mig när jag med mina extremt subjektiva och positivt slipade glasögon betraktar min skara av tjugo. Jag hör aldrig någon säga ”måste vi arbeta med deckarschemat”.

Måste vi … byts ut till Kan vi inte jobba med …

Behöver jag någon annan sorts reflektion än att just se skillnaden på dessa två början på en mening? Nej, inte idag … inte just nu.

Själv längtar jag efter att få utforma del 2 av deckarschemat, så fantastiskt roligt har jag i mitt yrkesliv nu. Smaka på den!

[wpvideo LCFa64KM]


Prenumerera på nya blogginlägg

Produktivitet kontra kvalité

Det är tätt mellan given sa fan när han spelade kort med sig själv”  Så sa min mamma ibland. Vad hon riktigt menade förstod jag aldrig då, men uttrycket är ju rätt passande då det gäller inläggen på den här bloggen.

Ni får stå ut, har ju en hel del funderingar som ska ut och det här tillämpar jag lite som ett reflektionsutrymme också tills vi är igång med allt annat som kommer ta över utrymmet.

Det var idag, en dag då vi hade massor med uppgifter på deckarschemat. Det skulle finnas uppgifter till alla och planen var att jag skulle kunna gå omkring och lugnt hjälpa, lyssna, prata och läsa med eleverna. Icke!

Trots noggrann planering fick jag flänga runt och dela ut nya uppgifter hela tiden, hann inte ens läsa färdiga arbeten. Blev en lektion där jag kände att jag började störa mig på småprat här och där, som jag egentligen inte borde reagera på.

Det var absolut inget fel på produktiviteten hos eleverna, snarare tvärtom. Uppgifterna höll inte lika länge som jag planerat. Jag hann heller inte motivera eleverna att lägga ner mer tid på varje detalj. För helt plötsligt befann jag mig i en underlig situation där jag nöjde mig med lite mindre text för att nästa elev skulle få tillgång till datorn.

Jag sänkte min ambitionsnivå och på det sättet kravet på kvalitén i mina elevers arbete för att jag hade för få arbetsredskap att tillgå. Omedvetet, men ändå.

Varför?

Jag tror att det var för att föregå stök och för mycket rörlighet i klassen. Sen har veckan varit full med aktiviteter som någonstans tagit energi även ur magisterns kropp. En annan starkt bidragande del är att jag i årskurs 1 vid flera tillfällen i veckan hade tillgång till en annan pedagog som tog lika mycket ansvar för uppgifterna som jag. Nu har jag varit själv dessa veckor och det märks ju naturligtvis på hur mycket tid jag kan ägna åt varje elev.

 Ett av de finaste verken idag

Vad gör man i ett läge då vi känner att vi producerar hellre än bra?

Javisst, mängdträning är viktigt och repetition är inlärningens moder och allt det där …
Men tiden till att samtala om texter och bilder för att förbättra även i denna ålder måste vara viktigt. Tänker jag fel?

Får helt enkelt planera bättre eller vara piggare nästa pass =)
Att ge upp ambitionen finns bara inte på kartan.

Eller som min mamma brukade säga:
Jag kände en som blandade ihjäl sig, men han glömde att dö”

Ja, kanske är det så att vissa dagar ska man bara låta passera för att sedan gå vidare och ta ett steg framåt istället.


Prenumerera på nya blogginlägg