Etikettarkiv: reflektion

Ä passade fint in nu – ett ädelt uppdrag

Ägnar mig åt min lördagskopp med den ädlaste av drycker, kaffet, hur skulle världen fungera utan denna dryck?  Samtidigt så bläddrar jag igenom bilderna från förra veckan och denna. Sorterar, funderar och reflekterar. Bilder fungerar för mig som minnesanteckningar. Utan de bilder jag tagit och sparat skulle jag förmodligen inte få samma reflekterande tankar och de texter jag skriver skulle falla rätt platt. Bilderna är min ”musa”, min energikälla, mitt minne och min magiska kraft om jag nu får använda mig av det uttrycket.
Mest för att det vi skrivit och arbetat om denna vecka är magiskt och ädelt.

Som jag berättat förut så finns det några fina scheman kvar att arbeta med från bokstavsschemaboken (som jag stolt måste få berätta, lite så här mitt i en mening, sålt i hela 835 exemplar fram till idag). I årskurs 2 så kommer jag vid olika tillfällen plocka fram en del scheman som är kvar när det passar in i det vi arbetar med.

Äventyr – Ä

I äventyret hittade vi magiska stenar och i Ä-schemat finns det en uppgift om ädelstenar, att göra en egen ädelsten och bestämma vilken magi den ska besitta. Kopplingen blev perfekt.

IMG_1572

Vi hittade stenar (bäst att skynda för snart ligger de under ett fyra meters snötäcke i ett halvår), målade och dekorerade dem.

IMG_1799

IMG_1747

Sen skrev vi om våra stenar och magin kan vara väldigt olika, men vilken praktisk sten detta är. En storsäljare om den fanns i affären.

IMG_1788

Vi fotograferar våra fina ädelstenar.

IMG_1752

IMG_1754

 

IMG_1758

Texten monterar vi upp på ett färgat papper med vårt foto på vår ädelsten, sen läser vi upp för klassen. En mycket viktig detalj i vårt arbetssätt.

Det färdiga resultatet sätter vi upp på väggen i en magisk ädelstensutställning.

IMG_1763

En vanlig sten som vi letar upp ute blir ett arbete som innehåller:

  • Kreativt arbete  att måla och utsmycka din sten.
  • Skriva – använda din fantasi för att berätta om din sten.
  • Digital träning i att fotografera din sten.
  • Läsa upp – individuell lästräning och en träning att framföra något inför andra.
  • Ordförståelse – nya ord som kommer upp i elevernas texter (som här ovan, ordet aktivera) pratar vi om vad det betyder och synonymer till de orden.

Resultatet av att låta sina elever vara kreativa och ha lite många olika arbeten igång samtidigt är att det kan se ut såhär i slutet av dagen när man inte riktigt hinner med.
Men det finns värre saker att ta hand om  😉

IMG_1786

Att kika in i en dörr på glänt – reflektion av ett läsår

Förord:
Jag tycker det är lite komiskt att sätta ett förord på ett inlägg i en blogg, men för er som följer det som skrivs här så vet ni att jag inte alltid gör som brukligt. Det här inlägget kom att bli det längsta i Tangentdansens snart ettåriga historia. Det började som en enkel beskrivning av en lärares tillstånd dagen efter skolavslutningen. Sen trampade jag rätt in i en återblick av året med Tangentdansen som arbetspartner och vad som hände när jag slutade fundera så mycket på vad andra tänker och svarade ja på de för- frågningar och möjligheter som öppnades.

Dörrar öppnas, möjligheter stiger in.

/Christer Friman

Skolavslutning 2013, sommarlovet börjar för många av våra elever.
Några har ett par dagar kvar på fritids men snart är det ledigt även för dem.

Själv sitter jag dagen efter och ser att min gräsmatta verkligen behöver klippas,
men jag orkar inte idag. Jag är trött, så där sliten som jag brukar vara den här tiden på året. Vi går nu snart in i vad min fru brukar kalla för ”komaveckan”, en vecka där jag är i stort sett okontaktbar i de sociala kontakterna i hemmet och verkligen inte har lust att hälsa på några bekanta.

Ett tydligt tecken på att sommaren och semestern närmar sig.

De mängder av sociala kontakter jag haft (vi lärare har) under läsåret tömmer en ganska rejält. Hur trevliga nu de flesta av de kontakterna än är, så måste jag få en tid av andrum och chans att vara lite i min egen bubbla en stund. Att få vara lite ostörd med mina egna tankar utan att hela tiden bli avbruten i något eller några ”måsten”, eller helt enkelt inte tänka på någonting alls.

I skriven text ser det här ut som en åkomma av något slag, men för alla som arbetar i vårt yrke tror jag den här känslan är relativt vanlig. Flödet av intryck och prat måste under dekompression, likt dykare för att förhindra dykarsjuka, långsamt sina bort i en lugn miljö, så lugn den nu kan bli i ett hem med en pigg åttaåring. Krafterna räcker förstås till honom. Det är min kära fru som kommer till korta, tyvärr. Men jag är begåvad med en klok fru som förstår läget.

Och ändå sitter jag här och skriver.

Skriva är för mig två delar nöje, en del reflektion och en del arbete. Jag behöver få göra ett bokslut på vad som hänt under terminen, fylla det sista i kapitlet och sen ställa det åt sidan så jag kan plocka fram det när jag behöver och se vad som blev bra och varför det blev så.

Det här läsåret har varit fyllt med så mycket positivt och spännande. Att få sitta här i juni och blicka tillbaka på det här läsåret fyller mig långsamt med energi igen och kanske blir komaveckan inte en hel vecka det här året.

tang

Den 22 augusti 2012 öppnade jag Tangentdansen.

Något som har förändrat mitt arbete och mitt kollegiala lärarrum på ett sätt jag aldrig hade kunnat förutspå.

Den egentliga startpunkten var förstås arbetet med ASL som inleddes i årskurs ett och den rapport jag skrev som ett bokslut på det läsåret.

.
NamnlösEn rapport som kom att få ett eget liv och började spridas runt om i landet efter det att skoldatateket i Boden publicerat den på sin blogg. Den första dörren hade öppnats.

Inför höstterminen 2012 började det droppa in en hel del mejl från pedagoger som var intresserade av våra bokstavsscheman som de läst om i rapporten.

Både förvånad och smickrad så satte jag mig förstås och mejlade alla scheman till de som ville ha. Det kom fler och fler förfrågningar och tillslut kände jag att det måste finnas ett smidigare sätt att göra det här på.

Att starta en blogg hade funnits i mina tankar en stund och även där var det skoldatateket som pushat på mig att göra det. Dela med dig av det ni gör, men i ärlighetens namn så fanns det tveksamheter från mig.

Inte så att jag inte ville, för lusten fanns, men det fanns andra parametrar som bromsade mig från början. En viss feghet att inte sticka ut för mycket. Något som hindrar oss som människor rätt mycket ibland. Jag vände det till att se det som en utveckling av mitt arbete och en chans att fortsätta min dokumentation, men nu i realtid skulle man kunna uttrycka det. Ett val jag aldrig kommer att ångra.

Utan att egentligen ha speciellt mycket erfarenhet av bloggar så startade jag min blogg på wordpress. Att starta en blogg är inte speciellt svårt, men när du börjar vilja ha lite speciella saker på den så blir det lite krångligare. Där hade jag enorm hjälp av min 19-åriga son, som påstår att jag är skyldig honom x antal timmar i konsultarvoden. Vi (jag säger vi eftersom jag var en mycket intresserad och pigg elev) fick upp rapporten och alla bokstavsscheman på bloggen så det var enkelt att plocka hem dem för de som var intresserade av att använda dessa.

Se där … ett mål var redan avklarat.

Tangentdansen började fyllas med våra arbeten och från starten var det inriktning mot ASL arbete och framförallt vårt deckarjobb som jag kom att koncentrera inläggen mot. Målsättningen var att delge intresserade vad vi gjorde och för mig gav det också en chans att reflektera direkt på vad som hänt, vilket för mig är en mycket viktig del av mitt arbete.

Bloggen började fyllas på och snart ville jag utveckla mer och mer. Jag började lägga in små filmer, men i wordpress kostade alla nya saker du ville göra en summa pengar och pengar är inte något som ligger och skräpar i hörnen på skolorna direkt.

Skolforum i Luleå under en av dagarna i oktober kom att öppna nästa dörr för mig. Kanske den dörren som var viktigast för vad som sen kom att hända.

Jag sitter nu och ser två lärare från Årstaskolan, Josef Sahlin och Martin Fernström. Energin riktigt sprutar om dessa två killar och wow vad de gjorde mycket på sina bloggar. När jag kommer hem på kvällen söker jag fram deras bloggar och börjar läsa och granska dem och det som slår mig är hur sjutton kan de ha råd med allt det här på sin skola. Jag skriver ett mejl till Josef Sahlin med ett gäng frågor och hoppas på svar, och vänlig som han är så svarar han på allt och ger mig råd och tips på vad jag ska göra.

Webbstjärnan.se blev det tips som kom att vara det enskilt viktigaste. Jag kunde flytta hela min blogg från wordpress.com till en egen adress Tangentdansen.se och få tillgång till alla delar av wordpress funktioner gratis. Tack för det webbstjärnan.
Allt blev så mycket enklare nu, och vilken support de gav.
t1

 

Så här såg bloggen ut då jag flyttade den. På bilden nedan ser vi hur den ser ut nu och hur den växt i funktioner och innehåll, vilket hade varit omöjligt om jag inte flyttat den med webbstjärnans hjälp.

t2

Jodå, jag använde mig av webbstjärnan i ett rent egoistiskt syfte. Att få tillgång till en massa funktioner gratis. Tävlingen som jag automatiskt deltog i var en sekundär detalj, även om jag märkte att då nomineringarna började närma sig så hoppades jag i alla fall att vi skulle komma med de 100 utvalda. Vi lyckades inte denna gång, men vi kommer säkert försöka igen. Webbstjärnans primära syfte är naturligtvis att utveckla internetanvändandet i skolan och det lyckades de med i mitt fall och det kom att sprida sig vidare på vår skola.

Ytterligare möjligheter ges och ibland faller allt rätt. En kurs hos webbstjärnan.se gav mig möjlighet till att bli kursledare lokalt och hjälpa andra pedagoger att starta skolbloggar. Snart hade vi fjorton bloggar på vårt skolområde.

Mitt i allt det här arbetet träffar jag på andra lärare i landet som är lika intresserade som jag hur vi använder oss av digitala verktyg i skolan, lärarrummet vidgas och de sociala medierna fylls med intressanta diskussioner och ännu fler möjligheter till att inspireras av andra. En stor källa till inspiration kom Erica Lövgrens fb grupp ”att skriva sig till läsning” att bli. Mitt kollegiala lärarrum sträcker sig nu från Gotland och runt hela landet och upp till mig här i en ort lite utanför Boden. Helt otroligt om jag stannar upp och tänker på det.

Det dagliga arbetet fortsätter och vi har fullt upp med vårt detektivarbete. Vi fortsätter nästan dagligen göra inlägg och jag startar även upp en läsblogg i klassen. Ibland såhär i backspegeln kanske det blev något mycket, men hellre köra på och testa än att inte göra alls. Vissa detaljer kan vi alltid backa och fixa till. Vi hann inte arbeta så mycket med vår läsblogg som jag tänkt, men den finns kvar till nästa läsår så det är inga problem.

I spåret av ASLVårterminen är igång och när det rullar på så rullar det ordentligt ibland. Dessa dörrar som börjat öppnas leder till nya rum både digitalt och fysiskt.

Det som startade min ”resa” i den här digitaliseringen, ASL (som jag inte kan prata mig nog varm om), gav mig chansen att få vara med och dela med mig av vårt detektiv- arbete på den första nationella nätverks-träffen i/om ASL.

Jag satte mig ner och skrev en rapport om vårt arbete och tog med mig den till Stockholm och gjorde en liten presentation (nervöst förstås och jag var inte speciellt nöjd med presentationen, men huvudsyftet gick fram).

Det är roligt att det arbete vi gör här uppe i Boden kan inspirera andra lärare så som många av deras arbeten inspirerar mig. För tio år sedan var det inte lika enkelt och snabbt att få ett nätverk av den här omfattningen. Digital framgång om något, enligt mig.

Digitalisering ja … och dörrar som öppnas, ibland in bland de mycket välbevakade i regeringskansliet. En dörr som jag inte förstår att jag fick vara med och gå in i.
Det kom en förfrågan från regeringskansliet som i sin tur ledde mig och en av mina elever in i ett projekt, en utredning om att Sverige ska bli världens bästa land i att använda digitala verktyg och dess möjligheter. Under Digitaliseringskommissionen bildades Lilla Kommissionen och där har vi en representant från Boden, vilken fantastisk möjlighet att få vara med och påverka framtiden. Ett uppdrag som sträcker sig till 2015.

Där står jag nu med mina dörrar vidöppna.
Vad som väntar mig och mina elever vet jag inte just nu.
Vad jag vet är att jag under det här året utökat mitt kontaktnät av inspirationskällor och jag vet att jag kommer få lära mig en oerhörd mängd nya saker om jag fortsätter knuffa upp de dörrar som kommer i min väg.

Jag är tacksam och lycklig över att jag fått chansen att säga ja till så många spännande saker under det här året och jag hoppas att fler möjligheter kommer under nästa läsår.
Ett läsår som jag känner kommer bli ett grymt spännande och roligt år.

Jag är också tacksam för att min rektor hjälpt mig att öppna vissa dörrar som är finansiellt svåra att öppna för oss pedagoger, utan hennes hjälp hade jag mest fått stå och titta på stängda möjligheter. Tack Rakel!

Så avslutningsvis … det kanske blev något många dörrar hit och dit, men kika gärna in i en dörr som står på glänt någon gång då och då. Du har ingen aning om var det kan ta dig om du inte stiger in och provar.

Tangentdansens och min klassrumsdörr är alltid öppen för den som vill kika in.

Ha nu en galet skön sommar.

Christer Friman

chrille

 

 

 

 

Att se elevers bilder och texter

Jag har en klass som verkligen tycker om att arbeta med bildspråket. Det är också något vi arbetat med i alla våra arbeten, att framställa bilder som ger det där extra till skrivarbetet.

Jag älskar mina elevers bilder och kan betrakta detaljerna i deras alster en längre tid, men ibland så missar man idén och tanken bakom en detalj i en bild. Ibland upptäcker man något som gör att jag funderar på hur många små detaljer och smarta idéer missar vi?

Ibland är det en text som får en att upptäcka något vi missat och hela bilden får en helt annan mening. Här kommer texten som fick mig att se på en elevs bild på ett helt nytt sätt.

IMG_7574

 

Det är alltså en kille som spottar och skrattar som är nyckeln i hela bilden. När jag tittade på bilden först så såg jag naturligtvis killen vid busken som sträckte ut tungan, men att han lyckades distrahera deckaren så tjuven kunde sno åt sig alla pengar hade jag inte en aning om. Han stjäl alltså pengarna … han är inte arg på dem om ni var oroliga för det.

Min tanke när jag tittade på bilden var att tjuven stjäl pengarna och en retsticka ligger i buskarna och är dum med deckaren och hånar honom lite. Så fel jag hade.

IMG_7573

Sen är det ju inte tungan han sträcker ut. Det är förstås spott. Hur kunde jag missa det?

Att verkligen se det som skrivs och illustreras är inte något jag som lärare gör per automatik. Det är något som kräver den där extra stunden efter lektionerna. Den där extra stunden som vi ofta inte hinner med. Den där extra stunden som mitt fotograferande och dokumenterande av elevernas arbeten hjälper mig att hitta.

Vi läser och ser det mesta våra elever gör, men den där extra ”titten” den får jag oftast med hjälp av min dokumentation här på bloggen. Den öppnar ett extra öga inom mig. Det där lärarögat som inte är distraherat av uppsträckta armar och påkallande av någon annans uppmärksamhet just då.

Det där ögat som jag gärna skulle vilja ha öppet under hela dagen.

Deckarschema – ASL – reflektion

En liten resumé, reflektion, summering av höstterminens
genomgående ASL arbete för våra årskurs tvåor.

Var är vi? Hur har det gått? Och varför?

Tröttheten börjar krypa sig närmare. Energin sinar.
Terminen är snart slut och det finns en hel del att fundera kring.

En termin som avspeglats i detektivens förstoringsglas, så varför inte granska vårt arbete utifrån en skarpsynt detektivs öga med en medfödd skepticism.

Syftet med vårt Detektivtema var att fortsätta det framgångsrika arbetssättet vi hade från årskurs 1. Då vi i och med våra Bokstavsscheman, lite slarvigt räknat, tränat att skriva och läsa i ungefär 70 olika skrivuppgifter på ett läsår. Skrivuppgifter som varit elevnära och stimulerande.

Där hade vi utgångsläget … och målet var att överträffa det.
Inte i kvantitet, utan nu i kvalité.

Uppdrag språklyft blev vår guide, men att bara kopiera och köra hade naturligtvis varit den enklaste vägen att gå och ibland önskar jag att jag/vi gjorde det. Tyvärr ligger det inte i min natur. Vi var inarbetade i arbetsschemavärlden och jag ville absolut fortsätta med det. Då blir det bara till att tillverka och göra egna mallar, vilket inte är unikt för lärarkåren. Med boken Uppdrag språklyft i ena näven och tangentbordet i andra så utvecklades våra deckarscheman. Sen släppte vi lös våra deckarpar i mysteriet.

Det första schemat blir lite av ett nakendopp i en isvak. En häftig och intensiv upplevelse, men det finns en del att förbättra, som temperaturen på vattnet till exempel, våtdräkt och kanske att flytta hela övningen till ett mer tropiskt klimat.

Och förbättringsmöjligheter hittade vi självklart i vårt deckarschema också. Utformningen rent grafiskt var helt okej, men vi slipade på vårt innehåll och framför allt på upplägget i arbetsgången. Plockade fram två inlägg som jag skrivit förut som ganska bra beskriver mina tankar om det här.

Äntligen del 1 i detektivschemat

Vit whiteboard – summering del 1

Kloka av våra mindre fadäser under inledningen av deckarjobbet, så sköt vi nu vidare mot del 2 och det visade sig bli mycket bättre (även om del 1 inte varit en katastrof på något sätt). Att hitta tillbaka till motorikövningarna var en av nycklarna till att helheten skulle fungera på ett bättre sätt. Det blev lugnare i klassrummet och jag fick den tid jag behövde för att se elevernas arbete och bearbeta de tillsammans.

Den viktigaste nyckeln var ändå stationssystemet som jag så ivrigt förespråkat under årskurs 1, men trodde jag kunde slarva bort nu. Icke magistern … nixpix.

Deckarschema 2

Tillbaka till stationer

Under deckarschema två upptäcker jag en förändring hos mina elevers texter. En uppgift som verkade för svår i början, visade sig bli den som bröt ny mark. Elevernas texter blev mer innehållsrika och texterna längre. Vi gick från ”hur många meningar ska vi skriva” till något helt annat. Ett av våra förutbestämda mål hade visat sig och presenterade sig på ett både överraskande och positivt sätt med ett enkelt; Hallå där majjen … jag är här nu … tänker du ta hand om mig och se vad som händer? 

Stimulerande skrivuppgifter

Jodå, jag tänker ta hand om dig … mitt lilla skrivembryo.

Skrivuppgifterna på våra deckarscheman är väsentliga för våra elevers framsteg. En ganska självklar analys, men texten är min och ibland gillar jag att vara något övertydlig. Bra skrivuppgifter – ASL – framsteg.
Svar: Ja!

Men låt oss inte fastna i bara skrivandet.
Inspiration och glädje är två ingredienser som också kryddar en blivande skrivare och läsare. Ibland snubblar vi rätt och ett kaos blir genom ett tärningskast något som vi bara inte ville vara utan.

Lär dig bromsa

Fingeravtrycken – hur gick det?

Spontan och en förmåga att våga släppa taget har för mig resulterat i många bra undervisningssituationer, som jag personligen inte skulle vilja vara utan. Samtidigt är det väsentligt att i det här arbetssättet vara mycket strukturerad.
Motsägelsefullt?
Absolut inte! En förutsättning för att få en kreativ miljö att växa. Anser jag.


Utbyten, sociala medier, inlägg, kommentarer, frågor
Ibland leder det också till en förändring som i sin tur för undervisningen framåt.

Det började med en text om rättning som i sin tur gjorde att jag på riktigt och strukturerat började använda ClaroRead som arbetsredskap. På facebookgruppen: Att skriva sig till läsning fick jag tips och råd och ett av de var att testa med ClaroRead, vilket jag gjorde. Tillsammans sitter vi på en massa kunskap och erfarenhet. Vilken guldgruva.

Om att rätta i texter

Roligt med ClaroRead

Vi tog en paus med våra deckarscheman under några veckor då vi arbetade med ett större tema och vi har nu precis startat upp igen och det med en sammanfattning av vad som hänt. För det är snart slut. Mysteriet ska lösas i deckarschema 5 och vi siktar på att få det gjort innan jul.

Vad händer sen?

Vi ska skriva en egen deckare såklart =)

Slutord (för den här reflektionsstunden):
Arbetssättet är engagerande för både elever och pedagoger, men det är också mycket arbetskrävande. Tillverkandet av uppgifter och scheman tar sin tid och det är inte alltid man är lika inspirerad att ”komma på något” som också ska vara genomtänkt och målinriktat. Uppdrag språklyft är en stor hjälp och det går att arbeta bara med den som material, men jag tycker självklart vårt sätt är bättre =)

Våra elever har inte bara blivit goda läsare och skrivare, utan de har utvecklat en stark förmåga att ta ansvar för sina arbeten och kan tydligt följa ett arbetsschema.

Hur ni vill och ska göra är bara upp till er själva. Vill ni arbeta efter vår ”modell” så är ni mer än välkomna att låna våra arbeten, scheman och uppgifter. Kör på bara!

 

 

Rapporten – lite redigerad

Inga omvälvande ändringar direkt.

Några fler bilder i slutet och ett exempel på ett veckobrev från åk 1.

Paus i mysteriet

Efter tre mycket lyckade deckarscheman gör vi en liten paus i det arbetet.

Vi kommer att arbeta med ett litet temaarbete samtliga tvåor på skolan under några veckors tid som kommer handla om hur familjen levde förr och nu. Tanken är att göra små nedslag i tiden, ungefär vart tionde år från år 1900 och fram till 2010.

Kladdplanering för att få idéer på plats.

Det hela ska mynna ut i en sång och musikföreställning är det tänkt såhär i inledningsskedet, sen får vi se vad som händer.

Vi ska i det här temat arbeta med det digitala mediet mer. Varje grupp ska få göra en egen film om sitt årtionde, lägga in bilder, text och musik. Jag har lagt in en ny rubrik på bloggen Tema: Förr & Nu där jag kommer lägga in elevarbeten och de färdiga filmerna om allt går som planerat.

Nu är det höstlov och vi får några dagar på oss att planera upp arbeten, se över omdömen inför utvecklingssamtal, förbereda IUP, gå på några föreläsningar och om vi hinner ta några minuter till reflektera och njuta av en god lunch i en miljö utanför skolans väggar.

Har vi det inte för lyxigt, så säg 😉

Är som vanligt sjukt förvirrad då det gäller Halloween … kommer det ungar den här helgen och knackar på dörren, eller blir det på onsdag då det är rätt dag enligt kalendern, eller blir det nästa helg då det är Allhelgona helgen … eller blir det alla dagar?

Vill ju förbereda så jag kan skrämmas lite … 

Nåja … den här killen är då säker på vad som är mest skrämmande av allt.

Ha ett njutbart lov alla.

Sista uppgifterna på schema 3

Slutfasen av deckarschema 3 är nära. 
Ett schema som varit mycket uppskattat.

Att skriva om en hemlig sak i klassrummet och sedan få läsa upp den för klassen och låta de gissa, var något som alla såg fram emot. Det här med att skriva till en verklig mottagare är så viktigt. Nog för att vi fröknar och magistrar är verkliga (ryktas det om i alla fall), men när mottagarna är klasskamrater och föräldrar blir det lite extra spännande.

Annars var det förstås fingeravtrycksuppgiften som alla gick igång på.
Stor lust och kreativitet som avslutades med att skriva meningar om det du hade lärt dig.

Var rädd om era fingeravtryck så ni inte hamnar i finkan, ett gott råd.

Schemats bilduppgift var att avbilda Einar Tvär, vilket var en lätt uppgift för alla då han var en så speciell karaktär med ett mycket speciellt utseende. Ett fantastiskt collage av Einar fick vi skåda.

För första gången körde vi frågor på texten skriftligt och inte bara muntligt som vi gjort på schema 1 och 2. Under varje schema period så brukar vi läsa texten och prata om den ett par gånger så själva berättelsen ska finnas aktuell i huvudet på våra deckare.

Denna gång tog vi och skrev ut frågorna och nu skulle eleverna få svara på de skriftligt.
Vill du göra det på datorn eller skriva för hand? Du får själv välja!

Det blev en hel del arbete med ClaroRead som hjälpmedel i slutet av detta schema och på något sätt kan jag faktiskt se att kvalitén på texterna förbättrats. Trodde inte att det skulle förändras så mycket genom att de ”bara” lyssnar på sin egen text.

Min oro för att texterna skulle bli kortare och inte lika livfulla var som sagt obefogad. Det här är samma elev som skrev texten om ”Äventyret” som jag använde som exempel på något som jag inte ville peta i för just oron att släcka skrivglädjen (se inlägget om att rätta i texter).

Redan här ser jag en hel del förbättringar genom användandet av ClaroRead och då har eleven själv arbetat sig fram till vad hon var nöjd med. Det är många ord som är ljudenligt stavade, men det är naturligt i det här läget. Speciellt som ClaroRead läser upp det som om det är korrekt.

Vi är verkligen på väg in i en ny fas just nu känns det som. Vi står och gläntar in i någonting som kommer ta oss till en ny nivå. Jag kan knappt hålla tillbaka min entusiasm att få fortsätta utforska det här.

Visst följer ni med i vår resa?

Fingeravtrycken – hur gick det?

Inkorgen har varit till bredden full av mejl där den stora frågan varit.
Christer … hur gick det med fingeravtrycken?
Något desperata har ni varit.

Eller kanske inte riktigt, men här kommer en liten uppdatering om uppdrag 6 i deckarschema 3 i alla fall.  Som en liten teoriföreläsning så läste vi upp små fakta om fingeravtryck för eleverna innan vi började med uppdraget.

Fingeravtryck!

Bakgrunden var ju att jag som sagt rörde till det för mina kära elever lite, vilket händer då och då när man har mig som magister. I slutändan brukar det komma en del gott ut av detta ändå.

När det första kaoset hade lagt sig och då vi vid nästa lektion kunde strukturera upp uppgiften bättre och inte sätta samtliga på att springa runt med stämpeldynan i högsta hugg jagandes kamraters små fingrar. Ja … då visade det sig att idén var så bra som jag tänkt från början. Om en idés kvalité nu ligger i hur roligt elever tycker en uppgift är, vilket kanske inte alltid är den måttstock vi ska styra vårt arbete med.

Men visst kan det underlätta ibland.

Uppgiften blev tredelad:
Den första att jämföra det egna avtrycket med sin deckarkompis.
(samtal, samarbete, koncentration)

Det andra var att samla avtryck av samtliga klasskamraters fingrar och göra ett register.
(planera, alla syns hos alla, sortera, montera, samtala)

Det tredje var att skriva ”Vet du att” meningar om vad just jag kan om fingeravtryck.
(diskutera, skriva, återkoppla)

När jag lite snabbt kikar på det såhär, så ser jag att även om nu uppgiftens form blev en rolig uppgift för eleverna så visar det också att den tränat en hel del förmågor som vi direkt kan hitta i vår läroplan. Inte en helt fel kombination.

Lär dig bromsa …

Något jag tydligt aldrig lär mig är att bromsa mina egna ideér.
Infall till nya saker i det aktuella arbetet bara ploppar ut likt en elev som pratar innan tanken landat ordentligt i huvudet.

Vi arbetar nu med fingeravtryck, kan det bli mer spännande än så?
Ta fingeravtryck av sig själv och deckarkompisen, sedan jämföra dessa med förstoringsglas och lupp.

Jag går runt och ser aktiviteten och den är god.
Popp!
Då kommer den upp i skallen … idén.
I min första tanke är den lysande och briljant förstås.

Jag bromsar all aktivitet och med en något energifylld stämma berättar jag om att vi ska göra ett fingeravtrycksgalleri i våra deckarböcker. Ni ska ta fingeravtryck av alla era klasskamrater och sedan märka upp dessa och klistra in i er deckarbok.

Jag glömmer helt den arbetsordning jag satt upp och med ivern likt ett barn på julafton frammanar jag de nya ideérna muntligt, självklart är allt kristallklart för mig.
Nöjd över mig själv spatserar jag runt i klassrummet med tuppkammen rest och efter några minuter ser jag vad jag tillfört klassen.

Kaos … det börjar bli rörigt … fingeravtrycken ligger överallt. Några missuppfattar uppgiften och gör sitt eget avtryck 20 gånger, några sliter i samma stämpeldyna och försöker övertyga den andre att det var just han/hon som hade den först.

Lugnet är inte längre det lugn som var, utan ett stegrande kaos.
Tillverkat av mig och min idé.

Bra gjort majjen.

Jag släcker små bränder och får ett något mer tillfredsställande arbetsklimat, men inser att nu är bollen i rullning och det är bara att styra den mot rätt mål.

Idén var god och eleverna gillar den, men utförandet skulle naturligtvis ha väntat tills huvuduppgifterna var klara och tills jag planerat upp den mer utförligt.

En broms på majjen borde finnas också.

Bilder på arbetet kommer i nästa inlägg.

Deckarschema 3

Vi gjorde klart självbedömningen på schema 2 och redan andra gången vi gör det så blev samtalen om hur de olika uppgifterna gått  mer intressanta.

Hur gick det för dig när du läste upp din beskrivning?
Kan du återberätta vad som hänt i historien fram till nu?
Hur han du göra för att det ska gå ännu bättre nästa gång?
Behöver du träna på någonting speciellt?

Fina samtal om bedömning med eleverna på ett naturligt sätt. En enkel början till att vänja eleverna med vad bedömning och mål är. Ett mer konkret sätt än att stå och rapa upp mål från läroplanen.

Dags att starta upp deckarschema 3.

Rent estetiskt, det vackraste schemat hittills.

Sally Smart går ju vidare och intervjuar sina misstänkta och historien blir krångligare och krångligare. Vem är kidnapparen egentligen?

Einar Tvär står i centrum för det här schemat och vi arbetar vidare med beskrivningar både av personer och nu även föremål. Skriva och beskriva, läsa upp och gissa. Adjektivsträning så det stänker om det.

Uppdrag 5 är en efterlysning på ett föremål.
Uppdrag 6 är att göra egna fingeravtryck och en del uppgifter till det.

Gåtorna denna gång blir att göra räknesagor.

Motorikövningarna är rena kontraster till varandra. En Mandala med konsonanter, och den andra är kroppsövningar med hela kroppen (övningskortet inte klart just nu).

Allt ligger på deckarschema för de som vill ha.