Etikettarkiv: kreativ

Fingeravtrycken – hur gick det?

Inkorgen har varit till bredden full av mejl där den stora frågan varit.
Christer … hur gick det med fingeravtrycken?
Något desperata har ni varit.

Eller kanske inte riktigt, men här kommer en liten uppdatering om uppdrag 6 i deckarschema 3 i alla fall.  Som en liten teoriföreläsning så läste vi upp små fakta om fingeravtryck för eleverna innan vi började med uppdraget.

Fingeravtryck!

Bakgrunden var ju att jag som sagt rörde till det för mina kära elever lite, vilket händer då och då när man har mig som magister. I slutändan brukar det komma en del gott ut av detta ändå.

När det första kaoset hade lagt sig och då vi vid nästa lektion kunde strukturera upp uppgiften bättre och inte sätta samtliga på att springa runt med stämpeldynan i högsta hugg jagandes kamraters små fingrar. Ja … då visade det sig att idén var så bra som jag tänkt från början. Om en idés kvalité nu ligger i hur roligt elever tycker en uppgift är, vilket kanske inte alltid är den måttstock vi ska styra vårt arbete med.

Men visst kan det underlätta ibland.

[wpvideo aIKwzsfA]

Uppgiften blev tredelad:
Den första att jämföra det egna avtrycket med sin deckarkompis.
(samtal, samarbete, koncentration)

Det andra var att samla avtryck av samtliga klasskamraters fingrar och göra ett register.
(planera, alla syns hos alla, sortera, montera, samtala)

Det tredje var att skriva ”Vet du att” meningar om vad just jag kan om fingeravtryck.
(diskutera, skriva, återkoppla)

När jag lite snabbt kikar på det såhär, så ser jag att även om nu uppgiftens form blev en rolig uppgift för eleverna så visar det också att den tränat en hel del förmågor som vi direkt kan hitta i vår läroplan. Inte en helt fel kombination.


Prenumerera på nya blogginlägg

Äventyr – efterarbetet

Dagen efter äventyret var vi uppspelta och det fanns så mycket energi och lust att berätta och skriva om vad vi upplevt. Självklart använde vi oss av det. Vissa lektioner är så självgående att det du som pedagog behöver göra är att dela ut rätt verktyg och sen kliva två steg bakåt och bara betrakta myllret av kreativitet.

Vi fördelade oss snabbt vid datorerna. De som ville skriva själva fick göra det och ville man arbeta tillsammans med någon gick det också bra.

Fanns ingen dator ledig så började de med bilden. Inspiration till bilder var i stort sett obegränsad. ”Christer, får man bara göra en bild?

Alla blev klara med sin text och bild under fredagen. Oerhört nöjda betraktade vi våra fina alster och läste varandras upplevelser av kvällens äventyr.

Emil berättar ganska tydligt hur det kändes när Mostronen dök upp.

Jack valde att rita ett av de förstenade djuren.

Emilia visar med sin bild att Mostronerna inte var att leka med.

Gustavs bild visar när Oskar Åbergsgubben trollar bort magin från de magiska stenarna. Ser ni hur härligt det sprakar från elden?

 

Moses text sammanfattar hela äventyret på ett detaljrikt och kronologiskt sätt. 

En detalj i Davids teckning visar flera av de märkliga symbolerna vi hittade här och där i skogen, på stenar, under stenar, på ett spjut och lite varstans.

Det blev en mängd fina illustrationer. Ett arbetet med en stark upplevelse gav stor inspiration till både en självupplevd text och ett bildspråk som slår ut det mesta av det vi gjort innan. Böjer min nacke och tackar äventyrsgänget för att vi fick vara med och deltaga i något som vi inte glömmer på länge.

 

 

Underbart!


Prenumerera på nya blogginlägg

Stimulerande skrivuppgifter

Solen har just trängt bort morgondimman och höstfärgerna riktigt lyser in i mitt vardagsrumsfönster, det är vackert ute och något säger mig att jag borde gå ut.

Istället sitter jag och myser med en kopp kaffe medan Formel 1 bilarna dånar fram på tv:n, en god morgon är det. Bläddrar runt bland bilderna jag tagit under veckan och kom att fundera lite på vad som utmärker en bra skrivuppgift. I årskurs ett var en bra skrivuppgift något som stimulerade fram någon typ av skrift och enklare meningar. Gärna meningar med en given början som ”Jag gillar …

I årskurs två räcker inte det här för att vidareutvecklas.

 

Var ställer vi utmaningen så att utvecklingen går framåt, men inte blir för svår att hantera?

En av skrivuppgifterna på veckans deckarschema kändes från början enkel, men efter en stunds funderande så insåg jag att det som är självklart för mig är mycket mer abstrakt för mina elever.

Uppgiften jag tänker på är Uppdrag 3

Eleverna skulle genom att använda de små bilderna skriva ett svarsbrev till Sally där de skulle svara på två till synes enkla frågor. Vem har begått brottet?  Hur har det gått till?

En uppgift som stimulerar till en argumenterande text. Det fanns inget rätt eller fel. Eleverna var tvingade att hitta på en egen lösning. Helt plötsligt var det bara jag som skrev som hade alla svar, frågan var hur jag skulle förklara eller få fram dem.

Jag trodde att den här var på gränsen till för svår, men höll det för mig själv.

Ingenstans står det hur många bilder du behöver använda i din lösning av brottet och det blev väldigt olika hur de löste problemet.

En vanlig fråga som ställts i vårt skrivande under årskurs två är denna:
Hur många meningar måste jag skriva?

Absolut inget fel med frågan i sig, speciellt inte som vi i hela årskurs 1 haft just ett antal meningar som skulle skrivas till många av uppgifterna, men när vi nu vill att texterna ska utvecklas och bli ”köttigare” så ska det inte begränsas av antal meningar.

Under den här uppgiften kom aldrig den frågan.

 

När vet jag som lärare att uppgiften är en bra uppgift?

Under planeringen kan jag vara säker på att vissa uppgifter är helt rätt och riktigt lysande för att visa sig ibland vara för enkla eller helt enkelt rent ut sagt dåliga, och vissa fall tvärtom. Inte nu så att jag planerar in dåliga uppgifter, men ibland är man osäker på om en sak kommer fungera och så visar det sig bli riktigt bra.

Den här skrivuppgiften visade sig bli riktigt bra. Den stimulerade till kreativt eget tänkande och gjorde många av elevtexterna mer innehållsrika och längre.

Den här uppgiften kom från Uppdrag Språklyft.

Bra skrivuppgifter i årskurs 2 är att utmana till längre texter nu när spökskriften har försvunnit. Att hitta en uppgift som stimulerar så pass mycket att själva textskrivandet inte känns arbetssamt. Att skriva på datorerna underlättar ju naturligtvis det arbetet.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Avslutar bokstavsschemat

Frågan om det var det absolut sista bokstavsschemat vi gjorde nu eller inte vet jag inte, men resten av höstterminen kommer vi koncentrera oss på Deckarscheman.

Det känns som vi levlar upp ett steg nu och vart vi går efter det här har jag inte ens funderat kring. Måste försöka njuta av stunden, vilket jag ibland har lite svårt att göra. Tror att vi lärare måste lära oss att vara mer i nuet och inte alltid planera en eller två terminer framåt. Det försätter ju oss i en position där stress kan infinna sig förstås, men all stress är inte negativ. Jag blir oftast mer kreativ och effektivare när det ligger lite press på mig, men vi fungerar olika. Det som är viktigt är att vi inte får glömma bort att ha roligt i vårt yrke, att stanna upp och säga till sig själv ”bra jobbat” och njuta av stunden. Mår vi gott sprider vi det i gruppen. Det är min absoluta övertygelse.

Testar stiftpennor i klassen för första gången … hmm .. är väl inte helt idealiskt kanske, men ska förlänga försöket ett tag till innan jag helt dömer ut det.


Prenumerera på nya blogginlägg