Etikettarkiv: friman

Starten på S-schemat

I början av veckan avslutade vi vårt I-schema med att skriva både Igår meningar och om våra intressen. Bilderna vi tagit på initialbygget använde vi till en liten extra skrivuppgift i boken om mig själv. Hög aktivitet och fina meningar.

IMG_1972 IMG_1981 IMG_1988

Sen var det dags att klippa till och klistra in ett nytt schema i vår ABC bok.
S – schemat

IMG_2079

 

Ett schema med många stimulerande uppgifter.
Ett riktigt favoritschema.

Som vanligt startar vi upp med att fördela oss på olika stationer.

IMG_2008

Listning av S orden, nu utökat minsta antal till 15 ord.
Att hitta ord på S visade sig vara superskoj.

IMG_2107

Det blev ett galet nytt rekord på hela 108 ord.

På de andra stationerna denna vecka arbetade vi med att göra en spindel och snögubben.

IMG_1997

Vi börjar med att välja ut fyra piprensare och sätter ihop dessa i en stjärnform, så det blir åtta ben, antal ben som spindeln har förstås.

IMG_2017Sen snurrar vi runt snören eller garn och bygger en kropp.

IMG_2013

Vi väljer ut snygga pärlor och trär på spindelns ben.

IMG_2101 IMG_2126 IMG_2136

Efter det att alla ben är färdigdekorerade ska spindeln få ögon också.
Det här är en finmotorisk övning på lagom svår nivå.
Alla klarar av att göra sin egen spindel.

Snögubben är en klipp ut övning konstruerad av Tangentdansen.

IMG_1989 IMG_1991 IMG_2074 IMG_2092 IMG_2120

Snögubben och andra klipp ut och måla övningar som vi gör kommer finnas på bloggen att ta hem med ett enkelt klick. Dessa kommer läggas upp inom en snar framtid.

De arbeten som vår klass arbetar med i ASL, bokstavsscheman, som vi även redovisar på denna blogg,  kommer från läromedlet:
Att skriva sig till läsning – Bokstavsscheman som nu utkommit till försäljning från Gleerups förlag. Författare till boken är Christer Friman.

omslag bok

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Tangentdansen till hösten – ännu mer ASL

Vad händer med Tangentdansen till hösten?

IMG_4897

Under två års tid har bloggen Tangentdansen dokumenterat det pågående arbetet i en klass på Mårängskolan i Boden. Min klass,  som nu går vidare till mellanstadiet under en ny lärares engagemang och ledning. Vad händer då med allt vårt arbete som ligger som ett inspirationsbibliotek här på bloggen?

Jag kommer parkera, arkivera, dirigera allt vårt arbete som finns här under en flik i vad som kommer bli den nya Tangentdansen bloggen.

Tangentdansen är mitt registrerade domännamn och det kommer verka i en ny form.

Jag tar mig an en ny årskurs etta till hösten och då kommer jag för första gången kunna dokumentera arbetet med ASL i en etta i nutid. Dokumentationen jag gjorde förra gången var i rapportform, nu får jag chansen att göra det i bloggform, vilket ska bli spännande.

Jag kommer också arbeta efter det här materialet, som en testpilot skulle man kunna säga.

aslbok

Arbetet bygger mycket på det jag gjorde i årskurs ett med mina Tangentbarn, men det är uppfräschat och med en del helt nya övningar, utvecklat och förbättrat förstås 😉

Så Tangentdansens nya form blir en helt ny blogg, med en stor inriktning på ASL i årskurs ett. Vi kommer givetvis förmedla andra arbeten i klassen också, men den stora biten kommer ligga på ASL och våra bokstavsscheman. Hur vi arbetar och hur det fungerar.

Adressen kommer vara exakt den samma som nu: http://tangentdansen.se/

Allt det arbete som vi arbetat med innan, deckarscheman, dinoschema och alla fina berättelser och böcker kommer det finnas en länk till på den nya bloggen, inget försvinner, allt är kvar. OM klassen kommer fortsätta blogga i årskurs 4 så kommer Tangentdansen följa upp deras arbete med en länk även där.

Tangentdansen går in i en del 2, nya elever, nya härliga utmaningar, samma lärare.

Jag hoppas ni är med oss till hösten, jag känner att det kommer bli galet spännande och inte minst fullt med kreativitet och skrivglädje.

/Christer Friman

Boken – Att skriva sig till läsning – Bokstavsschema,
utgivningsdatum är i början 2015, förlag Gleerups.

IMG_4895

Lite sommarslött ihopskrynklad,
men om några veckor vecklar vi ut den igen.


Prenumerera på nya blogginlägg

Besök i Älvsbyn – inspirationsföreläsning?

Idag var jag på besök i Älvsbyn på en jättefin nybyggd skola, Knut Lundmarkskolan, och hade en lite längre föreläsning än vad jag tidigare haft.

Uppdraget var att berätta om mina två år med ASL – att skriva sig till läsning i en förhoppning att kunna inspirera ett antal kollegor i Älvsbyn som ska starta igång ett projekt i ASL. Att inspirera andra … ett lite skrämmande uppdrag.

IMG_3026

Jag funderade i bilen på väg till Älvsbyn en stund just på det uppdraget.

Tänk om jag blir skittråkig?

Jag har själv varit på föreläsningar där föreläsaren varit tråkigare än att se färg torka. Och det finns få saker som är så frustrerande som att slösa tid på en tråkig föreläsning, speciellt i upptakten på en ny termin … då vi har så mycket att göra.

 

Bra tänkt där Christer … nu blev det inte mindre pressande.
Att inspirera andra … oerhört viktigt uppdrag.
Ett uppdrag som vi/jag har varje dag med våra elever, ibland går det bra … ibland inte.

Väl framme i Älvsbyn, så körde jag naturligtvis fel. Min fru säger att jag förmodligen har Sveriges sämsta lokalsinne och får vara glad om jag hittar ut ur en igloo på första försöket. Jag tycker hon överdriver något, men jag går till och med fel med en GPS så det ligger väl lite sanning i det hela … min bror är taxichaffis i Stockholm … gissa vem som snodde all orienteringssinne i vår familj?

Hittade till den fina skolan tillslut … och i tid … har man som jag lite problem med att hitta, så lär man sig att starta i tid. Se där … learning by doing!

Jag blir fint välkomnad och guidad till rätt klassrum … skönt med ett klassrum, där känner jag mig hemma. Riggar upp min dator och kopplar världsvant in allt (med god hjälp av de fina lärarna där) och sen så ska det bara fungera … men nej!

Det jag i min värsta farhåga under gårdagen satte upp som scenario var att mina prezi presentationer inte skulle fungera, av någon anledning, men det har aldrig hänt förut så varför oroa dig Christer. Jag försökte ladda ner de på datorn och uspsticka som jag alltid gjort förut, men det ville sig inte igår … en signal kanske på vad som var i görningen.

Internet fungerade, men prezisidan var nere … gah!

Föreläsningen bygger mycket på bilderna i min prezi.
Jag kopplar mitt prat till den.
Det blir hemskt tråkigt om jag inte kan visa bilderna.
Och tråkigt ville vi inte ha …

Jag hade min gamla prezipresentation kvar på stickan (över ett år gammal) men det var bara att köra på den och hoppas att det skulle lösa sig efterhand med teknikproblemet. Det trista hade varit om jag inte kunde köra den nya om åk 2, I spåret på ASL, den ville jag hemskt gärna prata om också … för att visa hur otroligt roligt det var att arbeta kring Uppdrag Språklyft och deckarscheman.

Det löste sig … allt började fungera efter fikat.
Bra med fika, löser oftast en hel del saker, eller hur?

Det blev en bra eftermiddag och jag fick tillfälle och tid att verkligen gå in i detalj på det arbete vi arbetat med och min förhoppning är att det gav er som var där något som ni är värda att få, då ni avsätter den så oerhört värdefulla tiden veckan innan skolstart till att sitta och lyssna på mig.

Nämligen en gnutta inspiration … det var mitt mål för dagen i alla fall.

Jag lägger upp prezipresentationerna här så ni kan se och klicka er fram igen om ni vill ha en liten repetition på det vi(jag) pratade om och mejla mig gärna med frågor om ni undrar något.

Tack för att jag fick besöka er fina skola.

Christer Friman
christer.friman@edu.boden.se

Prezipresentationerna finns här nere.

ASL – första året.

ASL – andra året, I spåret av ASL!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Att kika in i en dörr på glänt – reflektion av ett läsår

Förord:
Jag tycker det är lite komiskt att sätta ett förord på ett inlägg i en blogg, men för er som följer det som skrivs här så vet ni att jag inte alltid gör som brukligt. Det här inlägget kom att bli det längsta i Tangentdansens snart ettåriga historia. Det började som en enkel beskrivning av en lärares tillstånd dagen efter skolavslutningen. Sen trampade jag rätt in i en återblick av året med Tangentdansen som arbetspartner och vad som hände när jag slutade fundera så mycket på vad andra tänker och svarade ja på de för- frågningar och möjligheter som öppnades.

Dörrar öppnas, möjligheter stiger in.

/Christer Friman

Skolavslutning 2013, sommarlovet börjar för många av våra elever.
Några har ett par dagar kvar på fritids men snart är det ledigt även för dem.

Själv sitter jag dagen efter och ser att min gräsmatta verkligen behöver klippas,
men jag orkar inte idag. Jag är trött, så där sliten som jag brukar vara den här tiden på året. Vi går nu snart in i vad min fru brukar kalla för ”komaveckan”, en vecka där jag är i stort sett okontaktbar i de sociala kontakterna i hemmet och verkligen inte har lust att hälsa på några bekanta.

Ett tydligt tecken på att sommaren och semestern närmar sig.

De mängder av sociala kontakter jag haft (vi lärare har) under läsåret tömmer en ganska rejält. Hur trevliga nu de flesta av de kontakterna än är, så måste jag få en tid av andrum och chans att vara lite i min egen bubbla en stund. Att få vara lite ostörd med mina egna tankar utan att hela tiden bli avbruten i något eller några ”måsten”, eller helt enkelt inte tänka på någonting alls.

I skriven text ser det här ut som en åkomma av något slag, men för alla som arbetar i vårt yrke tror jag den här känslan är relativt vanlig. Flödet av intryck och prat måste under dekompression, likt dykare för att förhindra dykarsjuka, långsamt sina bort i en lugn miljö, så lugn den nu kan bli i ett hem med en pigg åttaåring. Krafterna räcker förstås till honom. Det är min kära fru som kommer till korta, tyvärr. Men jag är begåvad med en klok fru som förstår läget.

Och ändå sitter jag här och skriver.

Skriva är för mig två delar nöje, en del reflektion och en del arbete. Jag behöver få göra ett bokslut på vad som hänt under terminen, fylla det sista i kapitlet och sen ställa det åt sidan så jag kan plocka fram det när jag behöver och se vad som blev bra och varför det blev så.

Det här läsåret har varit fyllt med så mycket positivt och spännande. Att få sitta här i juni och blicka tillbaka på det här läsåret fyller mig långsamt med energi igen och kanske blir komaveckan inte en hel vecka det här året.

tang

Den 22 augusti 2012 öppnade jag Tangentdansen.

Något som har förändrat mitt arbete och mitt kollegiala lärarrum på ett sätt jag aldrig hade kunnat förutspå.

Den egentliga startpunkten var förstås arbetet med ASL som inleddes i årskurs ett och den rapport jag skrev som ett bokslut på det läsåret.

.
NamnlösEn rapport som kom att få ett eget liv och började spridas runt om i landet efter det att skoldatateket i Boden publicerat den på sin blogg. Den första dörren hade öppnats.

Inför höstterminen 2012 började det droppa in en hel del mejl från pedagoger som var intresserade av våra bokstavsscheman som de läst om i rapporten.

Både förvånad och smickrad så satte jag mig förstås och mejlade alla scheman till de som ville ha. Det kom fler och fler förfrågningar och tillslut kände jag att det måste finnas ett smidigare sätt att göra det här på.

Att starta en blogg hade funnits i mina tankar en stund och även där var det skoldatateket som pushat på mig att göra det. Dela med dig av det ni gör, men i ärlighetens namn så fanns det tveksamheter från mig.

Inte så att jag inte ville, för lusten fanns, men det fanns andra parametrar som bromsade mig från början. En viss feghet att inte sticka ut för mycket. Något som hindrar oss som människor rätt mycket ibland. Jag vände det till att se det som en utveckling av mitt arbete och en chans att fortsätta min dokumentation, men nu i realtid skulle man kunna uttrycka det. Ett val jag aldrig kommer att ångra.

Utan att egentligen ha speciellt mycket erfarenhet av bloggar så startade jag min blogg på wordpress. Att starta en blogg är inte speciellt svårt, men när du börjar vilja ha lite speciella saker på den så blir det lite krångligare. Där hade jag enorm hjälp av min 19-åriga son, som påstår att jag är skyldig honom x antal timmar i konsultarvoden. Vi (jag säger vi eftersom jag var en mycket intresserad och pigg elev) fick upp rapporten och alla bokstavsscheman på bloggen så det var enkelt att plocka hem dem för de som var intresserade av att använda dessa.

Se där … ett mål var redan avklarat.

Tangentdansen började fyllas med våra arbeten och från starten var det inriktning mot ASL arbete och framförallt vårt deckarjobb som jag kom att koncentrera inläggen mot. Målsättningen var att delge intresserade vad vi gjorde och för mig gav det också en chans att reflektera direkt på vad som hänt, vilket för mig är en mycket viktig del av mitt arbete.

Bloggen började fyllas på och snart ville jag utveckla mer och mer. Jag började lägga in små filmer, men i wordpress kostade alla nya saker du ville göra en summa pengar och pengar är inte något som ligger och skräpar i hörnen på skolorna direkt.

Skolforum i Luleå under en av dagarna i oktober kom att öppna nästa dörr för mig. Kanske den dörren som var viktigast för vad som sen kom att hända.

Jag sitter nu och ser två lärare från Årstaskolan, Josef Sahlin och Martin Fernström. Energin riktigt sprutar om dessa två killar och wow vad de gjorde mycket på sina bloggar. När jag kommer hem på kvällen söker jag fram deras bloggar och börjar läsa och granska dem och det som slår mig är hur sjutton kan de ha råd med allt det här på sin skola. Jag skriver ett mejl till Josef Sahlin med ett gäng frågor och hoppas på svar, och vänlig som han är så svarar han på allt och ger mig råd och tips på vad jag ska göra.

Webbstjärnan.se blev det tips som kom att vara det enskilt viktigaste. Jag kunde flytta hela min blogg från wordpress.com till en egen adress Tangentdansen.se och få tillgång till alla delar av wordpress funktioner gratis. Tack för det webbstjärnan.
Allt blev så mycket enklare nu, och vilken support de gav.
t1

 

Så här såg bloggen ut då jag flyttade den. På bilden nedan ser vi hur den ser ut nu och hur den växt i funktioner och innehåll, vilket hade varit omöjligt om jag inte flyttat den med webbstjärnans hjälp.

t2

Jodå, jag använde mig av webbstjärnan i ett rent egoistiskt syfte. Att få tillgång till en massa funktioner gratis. Tävlingen som jag automatiskt deltog i var en sekundär detalj, även om jag märkte att då nomineringarna började närma sig så hoppades jag i alla fall att vi skulle komma med de 100 utvalda. Vi lyckades inte denna gång, men vi kommer säkert försöka igen. Webbstjärnans primära syfte är naturligtvis att utveckla internetanvändandet i skolan och det lyckades de med i mitt fall och det kom att sprida sig vidare på vår skola.

Ytterligare möjligheter ges och ibland faller allt rätt. En kurs hos webbstjärnan.se gav mig möjlighet till att bli kursledare lokalt och hjälpa andra pedagoger att starta skolbloggar. Snart hade vi fjorton bloggar på vårt skolområde.

Mitt i allt det här arbetet träffar jag på andra lärare i landet som är lika intresserade som jag hur vi använder oss av digitala verktyg i skolan, lärarrummet vidgas och de sociala medierna fylls med intressanta diskussioner och ännu fler möjligheter till att inspireras av andra. En stor källa till inspiration kom Erica Lövgrens fb grupp ”att skriva sig till läsning” att bli. Mitt kollegiala lärarrum sträcker sig nu från Gotland och runt hela landet och upp till mig här i en ort lite utanför Boden. Helt otroligt om jag stannar upp och tänker på det.

Det dagliga arbetet fortsätter och vi har fullt upp med vårt detektivarbete. Vi fortsätter nästan dagligen göra inlägg och jag startar även upp en läsblogg i klassen. Ibland såhär i backspegeln kanske det blev något mycket, men hellre köra på och testa än att inte göra alls. Vissa detaljer kan vi alltid backa och fixa till. Vi hann inte arbeta så mycket med vår läsblogg som jag tänkt, men den finns kvar till nästa läsår så det är inga problem.

I spåret av ASLVårterminen är igång och när det rullar på så rullar det ordentligt ibland. Dessa dörrar som börjat öppnas leder till nya rum både digitalt och fysiskt.

Det som startade min ”resa” i den här digitaliseringen, ASL (som jag inte kan prata mig nog varm om), gav mig chansen att få vara med och dela med mig av vårt detektiv- arbete på den första nationella nätverks-träffen i/om ASL.

Jag satte mig ner och skrev en rapport om vårt arbete och tog med mig den till Stockholm och gjorde en liten presentation (nervöst förstås och jag var inte speciellt nöjd med presentationen, men huvudsyftet gick fram).

Det är roligt att det arbete vi gör här uppe i Boden kan inspirera andra lärare så som många av deras arbeten inspirerar mig. För tio år sedan var det inte lika enkelt och snabbt att få ett nätverk av den här omfattningen. Digital framgång om något, enligt mig.

Digitalisering ja … och dörrar som öppnas, ibland in bland de mycket välbevakade i regeringskansliet. En dörr som jag inte förstår att jag fick vara med och gå in i.
Det kom en förfrågan från regeringskansliet som i sin tur ledde mig och en av mina elever in i ett projekt, en utredning om att Sverige ska bli världens bästa land i att använda digitala verktyg och dess möjligheter. Under Digitaliseringskommissionen bildades Lilla Kommissionen och där har vi en representant från Boden, vilken fantastisk möjlighet att få vara med och påverka framtiden. Ett uppdrag som sträcker sig till 2015.

Där står jag nu med mina dörrar vidöppna.
Vad som väntar mig och mina elever vet jag inte just nu.
Vad jag vet är att jag under det här året utökat mitt kontaktnät av inspirationskällor och jag vet att jag kommer få lära mig en oerhörd mängd nya saker om jag fortsätter knuffa upp de dörrar som kommer i min väg.

Jag är tacksam och lycklig över att jag fått chansen att säga ja till så många spännande saker under det här året och jag hoppas att fler möjligheter kommer under nästa läsår.
Ett läsår som jag känner kommer bli ett grymt spännande och roligt år.

Jag är också tacksam för att min rektor hjälpt mig att öppna vissa dörrar som är finansiellt svåra att öppna för oss pedagoger, utan hennes hjälp hade jag mest fått stå och titta på stängda möjligheter. Tack Rakel!

Så avslutningsvis … det kanske blev något många dörrar hit och dit, men kika gärna in i en dörr som står på glänt någon gång då och då. Du har ingen aning om var det kan ta dig om du inte stiger in och provar.

Tangentdansens och min klassrumsdörr är alltid öppen för den som vill kika in.

Ha nu en galet skön sommar.

Christer Friman

chrille

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Deckarschema 5 – sista schemat – ASL

Då stänger vi arbetet med Detektivbyrån med ett sista deckarschema.
Ett schema som jag själv är mycket nöjd med.  Uppgifter som att sätta en rubrik,
sortera texter i rätt ordning (sammanfattning av hur mysteriet löstes), lite gåtor igen,
en avslutande del om dig själv som deckare med text och bild, men …

… framför allt uppdraget att skriva en egen deckare i par med en annan klurig deckarkompis.

Deckaren Coola Christer (eller var det Clowniga Christer)

Ger er Deckarschema 5

deckarschema 5Uppdrag 9 och Uppdrag 10 finns också att ta hem från deckarschema sidan.

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Deckarschema – ASL – reflektion

En liten resumé, reflektion, summering av höstterminens
genomgående ASL arbete för våra årskurs tvåor.

Var är vi? Hur har det gått? Och varför?

Tröttheten börjar krypa sig närmare. Energin sinar.
Terminen är snart slut och det finns en hel del att fundera kring.

En termin som avspeglats i detektivens förstoringsglas, så varför inte granska vårt arbete utifrån en skarpsynt detektivs öga med en medfödd skepticism.

Syftet med vårt Detektivtema var att fortsätta det framgångsrika arbetssättet vi hade från årskurs 1. Då vi i och med våra Bokstavsscheman, lite slarvigt räknat, tränat att skriva och läsa i ungefär 70 olika skrivuppgifter på ett läsår. Skrivuppgifter som varit elevnära och stimulerande.

Där hade vi utgångsläget … och målet var att överträffa det.
Inte i kvantitet, utan nu i kvalité.

Uppdrag språklyft blev vår guide, men att bara kopiera och köra hade naturligtvis varit den enklaste vägen att gå och ibland önskar jag att jag/vi gjorde det. Tyvärr ligger det inte i min natur. Vi var inarbetade i arbetsschemavärlden och jag ville absolut fortsätta med det. Då blir det bara till att tillverka och göra egna mallar, vilket inte är unikt för lärarkåren. Med boken Uppdrag språklyft i ena näven och tangentbordet i andra så utvecklades våra deckarscheman. Sen släppte vi lös våra deckarpar i mysteriet.

Det första schemat blir lite av ett nakendopp i en isvak. En häftig och intensiv upplevelse, men det finns en del att förbättra, som temperaturen på vattnet till exempel, våtdräkt och kanske att flytta hela övningen till ett mer tropiskt klimat.

Och förbättringsmöjligheter hittade vi självklart i vårt deckarschema också. Utformningen rent grafiskt var helt okej, men vi slipade på vårt innehåll och framför allt på upplägget i arbetsgången. Plockade fram två inlägg som jag skrivit förut som ganska bra beskriver mina tankar om det här.

Äntligen del 1 i detektivschemat

Vit whiteboard – summering del 1

Kloka av våra mindre fadäser under inledningen av deckarjobbet, så sköt vi nu vidare mot del 2 och det visade sig bli mycket bättre (även om del 1 inte varit en katastrof på något sätt). Att hitta tillbaka till motorikövningarna var en av nycklarna till att helheten skulle fungera på ett bättre sätt. Det blev lugnare i klassrummet och jag fick den tid jag behövde för att se elevernas arbete och bearbeta de tillsammans.

Den viktigaste nyckeln var ändå stationssystemet som jag så ivrigt förespråkat under årskurs 1, men trodde jag kunde slarva bort nu. Icke magistern … nixpix.

Deckarschema 2

Tillbaka till stationer

Under deckarschema två upptäcker jag en förändring hos mina elevers texter. En uppgift som verkade för svår i början, visade sig bli den som bröt ny mark. Elevernas texter blev mer innehållsrika och texterna längre. Vi gick från ”hur många meningar ska vi skriva” till något helt annat. Ett av våra förutbestämda mål hade visat sig och presenterade sig på ett både överraskande och positivt sätt med ett enkelt; Hallå där majjen … jag är här nu … tänker du ta hand om mig och se vad som händer? 

Stimulerande skrivuppgifter

Jodå, jag tänker ta hand om dig … mitt lilla skrivembryo.

Skrivuppgifterna på våra deckarscheman är väsentliga för våra elevers framsteg. En ganska självklar analys, men texten är min och ibland gillar jag att vara något övertydlig. Bra skrivuppgifter – ASL – framsteg.
Svar: Ja!

Men låt oss inte fastna i bara skrivandet.
Inspiration och glädje är två ingredienser som också kryddar en blivande skrivare och läsare. Ibland snubblar vi rätt och ett kaos blir genom ett tärningskast något som vi bara inte ville vara utan.

Lär dig bromsa

Fingeravtrycken – hur gick det?

Spontan och en förmåga att våga släppa taget har för mig resulterat i många bra undervisningssituationer, som jag personligen inte skulle vilja vara utan. Samtidigt är det väsentligt att i det här arbetssättet vara mycket strukturerad.
Motsägelsefullt?
Absolut inte! En förutsättning för att få en kreativ miljö att växa. Anser jag.


Utbyten, sociala medier, inlägg, kommentarer, frågor
Ibland leder det också till en förändring som i sin tur för undervisningen framåt.

Det började med en text om rättning som i sin tur gjorde att jag på riktigt och strukturerat började använda ClaroRead som arbetsredskap. På facebookgruppen: Att skriva sig till läsning fick jag tips och råd och ett av de var att testa med ClaroRead, vilket jag gjorde. Tillsammans sitter vi på en massa kunskap och erfarenhet. Vilken guldgruva.

Om att rätta i texter

Roligt med ClaroRead

Vi tog en paus med våra deckarscheman under några veckor då vi arbetade med ett större tema och vi har nu precis startat upp igen och det med en sammanfattning av vad som hänt. För det är snart slut. Mysteriet ska lösas i deckarschema 5 och vi siktar på att få det gjort innan jul.

Vad händer sen?

Vi ska skriva en egen deckare såklart =)

Slutord (för den här reflektionsstunden):
Arbetssättet är engagerande för både elever och pedagoger, men det är också mycket arbetskrävande. Tillverkandet av uppgifter och scheman tar sin tid och det är inte alltid man är lika inspirerad att ”komma på något” som också ska vara genomtänkt och målinriktat. Uppdrag språklyft är en stor hjälp och det går att arbeta bara med den som material, men jag tycker självklart vårt sätt är bättre =)

Våra elever har inte bara blivit goda läsare och skrivare, utan de har utvecklat en stark förmåga att ta ansvar för sina arbeten och kan tydligt följa ett arbetsschema.

Hur ni vill och ska göra är bara upp till er själva. Vill ni arbeta efter vår ”modell” så är ni mer än välkomna att låna våra arbeten, scheman och uppgifter. Kör på bara!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

ASL möte i Boden 26/11 – 2012

Den 26 november höll jag i en liten föreläsning/presentation om mitt första år med ASL. Tanken var att berätta hur jag/vi har arbetat med ASL från absolut noll.
Hur gör man när ett arbetssätt är helt nytt för en och hur går man vidare i årskurs 2?

Det är en liten resa som sträcker sig under ett läsår i en årskurs 1 på Mårängskolan i Boden under läsår 2011/2012.

http://skrivboden.wordpress.com/2012/11/26/christer-friman-berattar/

Här är prezipresentationen för den föreläsningen.

Är du intresserad av att få höra om min resa så kontakta mig gärna, så kan vi se om vi inte kan göra det möjligt.

email: christer.friman@edu.boden.se


Prenumerera på nya blogginlägg

Att se sig själv i ljuset av andra

Skolforum i Luleå avslutade tisdagens föreläsningar med Anne-Marie Körling.
Hittade hennes blogg för inte så länge sedan.

En mycket intressant och välskriven blogg.
En inspirerande föreläsning.

Räck upp handen om ni vill säga något.

En tillåtande läromiljö. Ett möte. Samtal.

Nu väntar jag bara på att du ska bli tyst också innan jag börjar.

Väcka intresse för vad som ska hända. Vakna ögon.

Snälla lägg bort pennan nu, att det ska vara så …

Inspirera. Göra eleven redo. Jag ser dig med positiva ögon.

Jag tycker mig själv ha en kreativ, öppen  och stimulerande arbetsmiljö för mina elever. Strukturerad, absolut, men varierande och genomtänkt.

Körlings ord rullar runt i hjärnbalken och studsar mellan hjärnhalvorna. Väl medveten om att det hon säger är så självklart att jag blir irriterad att jag faller in i det där ”tjatet”.
För det gör jag … och vem gagnar det?

Nu ska vi träna på att sitta på rumpan. För det tycker jag man ska klara av när man går i tvåan.”

Ursäkta uttrycket, men det måste vara en idiot som säger så till sina elever. Bara det opersonliga i att säga ”man ska” gör mig kräkfärdig. Träna på att sitta … hallå!
Sen det oerhört fascinerande sättet att locka till inlärning med frasen:
för det tycker jag man ska klara av …
Inspirerande!

Synd att det var jag som sa så till mina elever.

”Rumpan ska nudda stolsitsen”
Pedagogik på elitnivå … hitta det målet i läroplanen om ni kan?

Att bygga förväntningar inför uppgifter.
Att komma ihåg för vem jag är i klassrummet.
Att hinna är inte målet, utan små tillfällen av ”Aha!”

Läste att ett tyst klassrum inte är en indikation på god inlärningsmiljö.
Var jag läste det, hittar jag inte nu, men har för mig att det var någonstans kring Körlings texter.

Målstressen gör att vi/jag missar varför och hur vi ska göra för att nå bästa inlärningsmiljön, eller skyller vi ifrån oss?

Ständigt bombas vi av resultatskolans mål och misslyckande.
Politiker försöker bräcka varandra i hur vår skola ska bli bättre och att den nu 30-åriga betygsfria delen av skolan (låg- och mellanstadiet) är roten till vårt misslyckande i PISA.

I förhållande till de uttalanden så var mitt träna sitta på rumpan ett rent genidrag.

Allt måste sättas i ljuset till annat för att få en vidare betydelse.
Körlings ord fick mig att fundera igen.
De fick mig att stanna upp och granska mitt beteende.
Jag blev besviken på mig själv, men ska rätta till och göra bättring.

Jag kommer att falla tillbaka och ”tjata” på onödiga saker, men jag kommer då att se och märka det och rätta till. Långsamt ska jag förändra mig och bli mer som jag vill vara än den jag just nu är.

Bara de lär sig sitta still med rumpan på stolsitsen.

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg