Etikettarkiv: detektivbyrån

Didaktisk beskrivning av en Devine dag – Deckarschema 2 –

En måndag i slutet av november 2015 började med en frusen magister som glömt bort hur kallt det är när den första kylan biter mig i skinnet.  Eller snarare nafsar lite.

Minus 13 och inga långkalsonger.

Nu är inte minus 13 grader alls särskilt mycket att gnälla över, men jag var inte beredd och kände inte alls för att den här kylan skulle komma nu. Slutet av november … Norrland Christer … är du inte med i matchen får du väl skylla dig själv såskopp.    Jaja, så är det väl då.

Beredd var jag däremot på dagens arbete, planeringen för en dag med deckarschema 2 var fast och nu skulle vi köra stationer fullt ut.

IMG_3127

Vissa dagar … jag säger bara … vissa dagar … är vårt arbete så oerhört stimulerande och gudomligt härligt. Det här var en sådan dag.

Stationerna idag var:

  • Persongalleri
  • Herr Dufvas Nyckelring
  • Robert och hans rum
  • Uppdrag 4 – signalement

Inplanerad förmiddag med två lektioner 60 min + 60 min.

Herr Dufvas nyckelring

IMG_3124 IMG_3107

En motorikstation, ny för denna årgång.
Jag hittade så fina nyckelringar man kan göra och tyckte det passade in i deckarschemat. Viktigt att hålla reda på sina nycklar om du är detektiv.

IMG_3146 IMG_3197

En relativt krånglig finmotorisk uppgift. En naturlig uppgift för min underbara kollega och fröken. Den kreativa motorikstationens okrönta drottning Eva. Här fick hon äntligen något att bita i 😉

IMG_3137 IMG_3139

IMG_3147 IMG_3148

IMG_3190

IMG_3191

Resultatet blev som oftast när Eva är i farten väldigt lyckat.

IMG_3173

IMG_3162

IMG_3228

IMG_3230

Små nyckelringsgubbar.
”Den här ska jag ha på väskan”
”Ska vi leka med de här gubbarna på fritids”

Olika användningsområden direkt =)

Skrivuppgifter hade vi två av denna dag.
Persongalleri och Signalement.

Persongalleri

IMG_3125

Lista alla figurer som nu varit med i berättelsen och skriv vilka de är.

IMG_3161

IMG_3164 IMG_3129

In i deckarboken efter deckarschema 2.

Uppdrag 4 – var att skriva ett signalement på någon i klassen.

IMG_3212

Ett enskilt skrivjobb där eleven skulle beskriva en i klassen och sedan läsa upp texten och de andra får då gissa vem man skrivit om. Vi började med att i helklass prata om vad ett signalement är och hur man använder sig av det i verkligheten.

Nu i årskurs två pratar vi mer om stavning och rättar betydligt mer än vad vi gjorde i årskurs ett. Intresset för att skriva mer korrekt finns nu och det hämmar inte deras lust att skriva på samma sätt som det kunde ha gjort i årskurs ett, då lusten att få producera egna texter var det primära. Att prata om hur ord låter och stavas nu ger fina samtal med eleverna som oftast leder till skratt hos både eleven som hos magistern. Det är roligt att skriva. Kom ihåg det!

IMG_3200

IMG_3202

IMG_3206

Vi läser upp och låter våra kamrater gissa.

IMG_3281 IMG_3279

IMG_3270 IMG_3263

IMG_3289

IMG_3267

Det är roligt, spännande och lite klurigt.

IMG_3260

Lite knasigt också.

IMG_3286

Och mycket hemligt …

Station fyra för dagen … denna arbetsamma dag, då planering och arbete flöt ihop i en pedagogisk lycka, en läs- och rituppgift.

Robert och hans rum

IMG_3123

En kort lästräning om avsnittet som handlar om Robert i del 2 av detektivbyrån. Läs texten – rita Robert och hans rum.

IMG_3210

Vi gör våra bilder så noggrant vi kan. Vi arbetar med färger och detaljer och avslutar med att fylla i med vår detaljpenna.

IMG_3180 IMG_3177

IMG_3182

IMG_3166

En dag full med arbete.
En bra planerad dag som gick som planerat.

Var det planeringen som gjorde det, eller bra stimulerande uppgifter? En kombination kanske.

Men att arbetet med dessa deckarscheman i kombination med Uppdrag Språklyfts material är utvecklande och inspirerande för eleverna står mig helt klart och tydligt (igen).

En mycket bra fortsättning på årskurs 1 ASL arbete.

 

Att kika in i en dörr på glänt – reflektion av ett läsår

Förord:
Jag tycker det är lite komiskt att sätta ett förord på ett inlägg i en blogg, men för er som följer det som skrivs här så vet ni att jag inte alltid gör som brukligt. Det här inlägget kom att bli det längsta i Tangentdansens snart ettåriga historia. Det började som en enkel beskrivning av en lärares tillstånd dagen efter skolavslutningen. Sen trampade jag rätt in i en återblick av året med Tangentdansen som arbetspartner och vad som hände när jag slutade fundera så mycket på vad andra tänker och svarade ja på de för- frågningar och möjligheter som öppnades.

Dörrar öppnas, möjligheter stiger in.

/Christer Friman

Skolavslutning 2013, sommarlovet börjar för många av våra elever.
Några har ett par dagar kvar på fritids men snart är det ledigt även för dem.

Själv sitter jag dagen efter och ser att min gräsmatta verkligen behöver klippas,
men jag orkar inte idag. Jag är trött, så där sliten som jag brukar vara den här tiden på året. Vi går nu snart in i vad min fru brukar kalla för ”komaveckan”, en vecka där jag är i stort sett okontaktbar i de sociala kontakterna i hemmet och verkligen inte har lust att hälsa på några bekanta.

Ett tydligt tecken på att sommaren och semestern närmar sig.

De mängder av sociala kontakter jag haft (vi lärare har) under läsåret tömmer en ganska rejält. Hur trevliga nu de flesta av de kontakterna än är, så måste jag få en tid av andrum och chans att vara lite i min egen bubbla en stund. Att få vara lite ostörd med mina egna tankar utan att hela tiden bli avbruten i något eller några ”måsten”, eller helt enkelt inte tänka på någonting alls.

I skriven text ser det här ut som en åkomma av något slag, men för alla som arbetar i vårt yrke tror jag den här känslan är relativt vanlig. Flödet av intryck och prat måste under dekompression, likt dykare för att förhindra dykarsjuka, långsamt sina bort i en lugn miljö, så lugn den nu kan bli i ett hem med en pigg åttaåring. Krafterna räcker förstås till honom. Det är min kära fru som kommer till korta, tyvärr. Men jag är begåvad med en klok fru som förstår läget.

Och ändå sitter jag här och skriver.

Skriva är för mig två delar nöje, en del reflektion och en del arbete. Jag behöver få göra ett bokslut på vad som hänt under terminen, fylla det sista i kapitlet och sen ställa det åt sidan så jag kan plocka fram det när jag behöver och se vad som blev bra och varför det blev så.

Det här läsåret har varit fyllt med så mycket positivt och spännande. Att få sitta här i juni och blicka tillbaka på det här läsåret fyller mig långsamt med energi igen och kanske blir komaveckan inte en hel vecka det här året.

tang

Den 22 augusti 2012 öppnade jag Tangentdansen.

Något som har förändrat mitt arbete och mitt kollegiala lärarrum på ett sätt jag aldrig hade kunnat förutspå.

Den egentliga startpunkten var förstås arbetet med ASL som inleddes i årskurs ett och den rapport jag skrev som ett bokslut på det läsåret.

.
NamnlösEn rapport som kom att få ett eget liv och började spridas runt om i landet efter det att skoldatateket i Boden publicerat den på sin blogg. Den första dörren hade öppnats.

Inför höstterminen 2012 började det droppa in en hel del mejl från pedagoger som var intresserade av våra bokstavsscheman som de läst om i rapporten.

Både förvånad och smickrad så satte jag mig förstås och mejlade alla scheman till de som ville ha. Det kom fler och fler förfrågningar och tillslut kände jag att det måste finnas ett smidigare sätt att göra det här på.

Att starta en blogg hade funnits i mina tankar en stund och även där var det skoldatateket som pushat på mig att göra det. Dela med dig av det ni gör, men i ärlighetens namn så fanns det tveksamheter från mig.

Inte så att jag inte ville, för lusten fanns, men det fanns andra parametrar som bromsade mig från början. En viss feghet att inte sticka ut för mycket. Något som hindrar oss som människor rätt mycket ibland. Jag vände det till att se det som en utveckling av mitt arbete och en chans att fortsätta min dokumentation, men nu i realtid skulle man kunna uttrycka det. Ett val jag aldrig kommer att ångra.

Utan att egentligen ha speciellt mycket erfarenhet av bloggar så startade jag min blogg på wordpress. Att starta en blogg är inte speciellt svårt, men när du börjar vilja ha lite speciella saker på den så blir det lite krångligare. Där hade jag enorm hjälp av min 19-åriga son, som påstår att jag är skyldig honom x antal timmar i konsultarvoden. Vi (jag säger vi eftersom jag var en mycket intresserad och pigg elev) fick upp rapporten och alla bokstavsscheman på bloggen så det var enkelt att plocka hem dem för de som var intresserade av att använda dessa.

Se där … ett mål var redan avklarat.

Tangentdansen började fyllas med våra arbeten och från starten var det inriktning mot ASL arbete och framförallt vårt deckarjobb som jag kom att koncentrera inläggen mot. Målsättningen var att delge intresserade vad vi gjorde och för mig gav det också en chans att reflektera direkt på vad som hänt, vilket för mig är en mycket viktig del av mitt arbete.

Bloggen började fyllas på och snart ville jag utveckla mer och mer. Jag började lägga in små filmer, men i wordpress kostade alla nya saker du ville göra en summa pengar och pengar är inte något som ligger och skräpar i hörnen på skolorna direkt.

Skolforum i Luleå under en av dagarna i oktober kom att öppna nästa dörr för mig. Kanske den dörren som var viktigast för vad som sen kom att hända.

Jag sitter nu och ser två lärare från Årstaskolan, Josef Sahlin och Martin Fernström. Energin riktigt sprutar om dessa två killar och wow vad de gjorde mycket på sina bloggar. När jag kommer hem på kvällen söker jag fram deras bloggar och börjar läsa och granska dem och det som slår mig är hur sjutton kan de ha råd med allt det här på sin skola. Jag skriver ett mejl till Josef Sahlin med ett gäng frågor och hoppas på svar, och vänlig som han är så svarar han på allt och ger mig råd och tips på vad jag ska göra.

Webbstjärnan.se blev det tips som kom att vara det enskilt viktigaste. Jag kunde flytta hela min blogg från wordpress.com till en egen adress Tangentdansen.se och få tillgång till alla delar av wordpress funktioner gratis. Tack för det webbstjärnan.
Allt blev så mycket enklare nu, och vilken support de gav.
t1

 

Så här såg bloggen ut då jag flyttade den. På bilden nedan ser vi hur den ser ut nu och hur den växt i funktioner och innehåll, vilket hade varit omöjligt om jag inte flyttat den med webbstjärnans hjälp.

t2

Jodå, jag använde mig av webbstjärnan i ett rent egoistiskt syfte. Att få tillgång till en massa funktioner gratis. Tävlingen som jag automatiskt deltog i var en sekundär detalj, även om jag märkte att då nomineringarna började närma sig så hoppades jag i alla fall att vi skulle komma med de 100 utvalda. Vi lyckades inte denna gång, men vi kommer säkert försöka igen. Webbstjärnans primära syfte är naturligtvis att utveckla internetanvändandet i skolan och det lyckades de med i mitt fall och det kom att sprida sig vidare på vår skola.

Ytterligare möjligheter ges och ibland faller allt rätt. En kurs hos webbstjärnan.se gav mig möjlighet till att bli kursledare lokalt och hjälpa andra pedagoger att starta skolbloggar. Snart hade vi fjorton bloggar på vårt skolområde.

Mitt i allt det här arbetet träffar jag på andra lärare i landet som är lika intresserade som jag hur vi använder oss av digitala verktyg i skolan, lärarrummet vidgas och de sociala medierna fylls med intressanta diskussioner och ännu fler möjligheter till att inspireras av andra. En stor källa till inspiration kom Erica Lövgrens fb grupp ”att skriva sig till läsning” att bli. Mitt kollegiala lärarrum sträcker sig nu från Gotland och runt hela landet och upp till mig här i en ort lite utanför Boden. Helt otroligt om jag stannar upp och tänker på det.

Det dagliga arbetet fortsätter och vi har fullt upp med vårt detektivarbete. Vi fortsätter nästan dagligen göra inlägg och jag startar även upp en läsblogg i klassen. Ibland såhär i backspegeln kanske det blev något mycket, men hellre köra på och testa än att inte göra alls. Vissa detaljer kan vi alltid backa och fixa till. Vi hann inte arbeta så mycket med vår läsblogg som jag tänkt, men den finns kvar till nästa läsår så det är inga problem.

I spåret av ASLVårterminen är igång och när det rullar på så rullar det ordentligt ibland. Dessa dörrar som börjat öppnas leder till nya rum både digitalt och fysiskt.

Det som startade min ”resa” i den här digitaliseringen, ASL (som jag inte kan prata mig nog varm om), gav mig chansen att få vara med och dela med mig av vårt detektiv- arbete på den första nationella nätverks-träffen i/om ASL.

Jag satte mig ner och skrev en rapport om vårt arbete och tog med mig den till Stockholm och gjorde en liten presentation (nervöst förstås och jag var inte speciellt nöjd med presentationen, men huvudsyftet gick fram).

Det är roligt att det arbete vi gör här uppe i Boden kan inspirera andra lärare så som många av deras arbeten inspirerar mig. För tio år sedan var det inte lika enkelt och snabbt att få ett nätverk av den här omfattningen. Digital framgång om något, enligt mig.

Digitalisering ja … och dörrar som öppnas, ibland in bland de mycket välbevakade i regeringskansliet. En dörr som jag inte förstår att jag fick vara med och gå in i.
Det kom en förfrågan från regeringskansliet som i sin tur ledde mig och en av mina elever in i ett projekt, en utredning om att Sverige ska bli världens bästa land i att använda digitala verktyg och dess möjligheter. Under Digitaliseringskommissionen bildades Lilla Kommissionen och där har vi en representant från Boden, vilken fantastisk möjlighet att få vara med och påverka framtiden. Ett uppdrag som sträcker sig till 2015.

Där står jag nu med mina dörrar vidöppna.
Vad som väntar mig och mina elever vet jag inte just nu.
Vad jag vet är att jag under det här året utökat mitt kontaktnät av inspirationskällor och jag vet att jag kommer få lära mig en oerhörd mängd nya saker om jag fortsätter knuffa upp de dörrar som kommer i min väg.

Jag är tacksam och lycklig över att jag fått chansen att säga ja till så många spännande saker under det här året och jag hoppas att fler möjligheter kommer under nästa läsår.
Ett läsår som jag känner kommer bli ett grymt spännande och roligt år.

Jag är också tacksam för att min rektor hjälpt mig att öppna vissa dörrar som är finansiellt svåra att öppna för oss pedagoger, utan hennes hjälp hade jag mest fått stå och titta på stängda möjligheter. Tack Rakel!

Så avslutningsvis … det kanske blev något många dörrar hit och dit, men kika gärna in i en dörr som står på glänt någon gång då och då. Du har ingen aning om var det kan ta dig om du inte stiger in och provar.

Tangentdansens och min klassrumsdörr är alltid öppen för den som vill kika in.

Ha nu en galet skön sommar.

Christer Friman

chrille