Etikettarkiv: äventyr

Ä passade fint in nu – ett ädelt uppdrag

Ägnar mig åt min lördagskopp med den ädlaste av drycker, kaffet, hur skulle världen fungera utan denna dryck?  Samtidigt så bläddrar jag igenom bilderna från förra veckan och denna. Sorterar, funderar och reflekterar. Bilder fungerar för mig som minnesanteckningar. Utan de bilder jag tagit och sparat skulle jag förmodligen inte få samma reflekterande tankar och de texter jag skriver skulle falla rätt platt. Bilderna är min ”musa”, min energikälla, mitt minne och min magiska kraft om jag nu får använda mig av det uttrycket.
Mest för att det vi skrivit och arbetat om denna vecka är magiskt och ädelt.

Som jag berättat förut så finns det några fina scheman kvar att arbeta med från bokstavsschemaboken (som jag stolt måste få berätta, lite så här mitt i en mening, sålt i hela 835 exemplar fram till idag). I årskurs 2 så kommer jag vid olika tillfällen plocka fram en del scheman som är kvar när det passar in i det vi arbetar med.

Äventyr – Ä

I äventyret hittade vi magiska stenar och i Ä-schemat finns det en uppgift om ädelstenar, att göra en egen ädelsten och bestämma vilken magi den ska besitta. Kopplingen blev perfekt.

IMG_1572

Vi hittade stenar (bäst att skynda för snart ligger de under ett fyra meters snötäcke i ett halvår), målade och dekorerade dem.

IMG_1799

IMG_1747

Sen skrev vi om våra stenar och magin kan vara väldigt olika, men vilken praktisk sten detta är. En storsäljare om den fanns i affären.

IMG_1788

Vi fotograferar våra fina ädelstenar.

IMG_1752

IMG_1754

 

IMG_1758

Texten monterar vi upp på ett färgat papper med vårt foto på vår ädelsten, sen läser vi upp för klassen. En mycket viktig detalj i vårt arbetssätt.

Det färdiga resultatet sätter vi upp på väggen i en magisk ädelstensutställning.

IMG_1763

En vanlig sten som vi letar upp ute blir ett arbete som innehåller:

  • Kreativt arbete  att måla och utsmycka din sten.
  • Skriva – använda din fantasi för att berätta om din sten.
  • Digital träning i att fotografera din sten.
  • Läsa upp – individuell lästräning och en träning att framföra något inför andra.
  • Ordförståelse – nya ord som kommer upp i elevernas texter (som här ovan, ordet aktivera) pratar vi om vad det betyder och synonymer till de orden.

Resultatet av att låta sina elever vara kreativa och ha lite många olika arbeten igång samtidigt är att det kan se ut såhär i slutet av dagen när man inte riktigt hinner med.
Men det finns värre saker att ta hand om  😉

IMG_1786


Prenumerera på nya blogginlägg

Äventyret – åk 2 – en hyllning till kollegor

Jag arbetar på en skola som har profilen – Upplevelsebaserat lärande. Inom det området ingår Äventyrspedagogiken.

Det är något som Mårängskolan haft och arbetat med en lång tid nu.
Eleverna har i olika årskurser äventyr som vi kopplar till olika ämnen vi arbetar med i klassrummet och även som i årskurs 2 ute i skogen.

De år min klass inte har äventyr så tänker jag inte så mycket på att vi på skolan har denna profil. Det faller liksom i glömska för mig.
Jag är inte inblandad annat än då min klass medverkar,
så det är nog en helt naturlig känsla antar jag.

Tre år sedan sist. Hade glömt all spänning.

[vsw id=”140219668″ source=”vimeo” width=”425″ height=”344″ autoplay=”no”]

Den äventyrliga känslan blev väckt igen.

Jag är stolt och mycket glad att vi har dessa ”äventyrare” på vår skola. Vilket oerhört arbete de lägger ner  varje år på att få allt det här att fungera, själv glider jag med och njuter av att se mina elever träna samarbete och bygga mod.

IMG_1085

IMG_1090

IMG_1096

 

För vad handlar det om egentligen?

Förutom det tema som äventyret är kopplat till, nu i årskurs två till djur och natur, så är det värdegrundsfrågor, samarbete och bygga självförtroende och självkänsla  som dessa äventyr arbetar med.

I praktiskt utförande … och mod.
Att övervinna rädslor.

IMG_1211

IMG_1219Att hjälpa varandra, utan gruppen klarar vi inte uppgiften.

IMG_1128

Alla ska med … i vilken form som helst.

IMG_1283

Den första delen handlar om att arbeta ihop gruppen och träna inför kvällens äventyr, då mörkret faller på. Då vi ska utföra vårt uppdrag och hjälpa Åbergsgubben.

Här kommer en film som visar vårt bootcamp (träningsläger).

[vsw id=”140231744″ source=”vimeo” width=”425″ height=”344″ autoplay=”no”]

Nu skulle jag kunna berätta mer om vad som händer under kvällen, men allt det är hemlighetsstämplat. Om jag avslöjar det måste jag fly landet och det vill jag inte, eftersom jag älskar att arbeta på Mårängskolan med mina härliga elever och dessa fantastiska pedagoger som gjort denna dag möjlig.

Med all ödmjukhet jag kan uppbringa så vill jag på detta enkla sätt visa min enorma uppskattning för allt arbete ni lägger ner för att våra elever ska få uppleva dessa fantastiska stunder. Ni svetsar in minnen i deras kroppar som sitter där för evigt. Må ni aldrig tröttna eller gå i pension =)

Tack för ert suveräna engagemang!

En liten mörk och suddig bild är allt ni får från kvällen.
Mer törs jag inte bjuda på 😉

IMG_1530

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Det kom ett brev – någon behöver vår hjälp

IMG_0769

Ett brev adresserat till vår klass låg framme vid vår whiteboard.
Eva tog upp det och började läsa …

IMG_0836

Åbergsgubben behöver vår hjälp.
Vågar vi?
Vågar ni?

IMG_0771

Vi satte oss och skrev tillbaka till Oskar.

IMG_0786 IMG_0787 IMG_0793 IMG_0783

– Vem är Oskar, Christer?
– Ingen aning.
– Är han ond?
– Jag tror inte det?
– Fråga honom.

IMG_0834 IMG_0829 IMG_0827 IMG_0816IMG_0822 IMG_0823 IMG_0826 IMG_0828 IMG_0830 IMG_0835IMG_0831IMG_0821IMG_0818IMG_0819IMG_0820IMG_0824IMG_0825IMG_0832

 

Vi gör oss redo för … äventyret!


Prenumerera på nya blogginlägg

Äventyret – kvällen

Med några timmar till att torka kläder och vila så inväntade vi kvällsäventyret. Några var säkert lite spända och en hel del mycket förväntansfulla. Vad skulle hända?

Runt halv sju på kvällen började bilarna rulla in till samlingsplatsen. Det började skymma. Det regnade fortfarande, men det verkade inte bekymra de något energifyllda eleverna som studsade runt på parkeringen.

Magisterns grova stämma dånade över bygden. Rappt som en amerikansk ”drill sergant” pekade han med hela handen och fördelade elever i rätt bilar. Strålkastare tändes och som en ljuskaravan i dimman försvann de upp mot berget och in i vad som skulle bli kvällen och årskurs tvås stora äventyr.

Vid en lägereld samlades vi efter bilfärden upp till berget. Där väntade våra guider och följeslagare, skolans fantastiska äventyrspedagoger. Det var dags för första gruppen att lämna eldens varma trygghet och vandra iväg mot ingången till äventyret.

Fem spända elever och deras magister tog rygg på vår vägledare. Hade vi allt med oss?
I vår säck fanns karta, ett dokument med förklaringar på olika tecken, en ficklampa, en talisman, stenen som ger en mod och lite andra nyttiga saker.

Vi går in en portal och där stannar vi. Vår vägledare säger att nu går vi in i sagan och allt som händer här är i en saga, och ni vet väl vad sagor är? Jo, säger eleverna. Det är inte verklighet. Bra, säger vår vägledare. Är ni redo att gå in i äventyret då?

Det är vi. Vi försöker med enade hjärnor lista ut vart vi ska gå på kartan och sen kliver vi in i sagan och äventyret börjar.

Åbergsgubben har gjort en karta till oss och för att vi ska veta hur vi ska gå för att hitta de magiska stenarna som förstenar alla djuren. Han har även markerat olika platser med hemliga tecken som bara vi kan lista ut vad de betyder.

Vi har tur, här och där finns det ljuslyktor utplacerade som vi kan använda för att ta som riktmärken när vi vandrar i mörkret. Magistern har tur, han har två händer att krama när det blir lite för spännande. Det känns tryggt.

Vi går vidare och kommer till det första stället som är markerat på kartan. Där finner vi ett förstenat djur, bredvid djuret finns de magiska stenarna. Endast ett barn kan ta i dessa stenar. Vi plockar upp en och stoppar i säcken. Nu tar en av oss upp modighetsstenen och kramar om den och håller den i handen. Vi får alla kraft av den att fortsätta framåt.

Hur ska vi komma vidare nu?
Vart ska vi gå?

Någon kommer ihåg att vi måste leta ett nytt tecken för att veta vart vi ska på kartan. Vi börjar leta, men det är inte lätt att hitta i mörkret och vår ficklampa är inte speciellt stark. Tillslut ser någon ett tecken, är det något som Åbergsgubben gjort?
Vi tar fram vårt hemliga teckendokument och jämför.

Det visade sig vara rätt tecken och vi listar ut vart vi ska gå vidare. Vi går djupare och längre in i den mörka skogen. Vi hittar mer förstenade djur och fler magiska stenar. Fler tecken från Åbergsgubben och mer ledtrådar. Någonstans mitt i skogen känner en av oss att det börjar bli lite för spännande och vill egentligen inte fortsätta, men vi kramar varandras händer och fortsätter framåt.

Vi måste ju hjälpa djuren och Åbergsgubben.

[wpvideo mk2vjsPM]

Vi ser på kartan att vi börjar närma oss något som heter Mostronfällan och mitt i skogen lyser det ett rött sken. Vi har tur för vi går i ett djupt dike i skogen och vi tar oss fram väldigt försiktigt.

Då dyker det upp ett starkt sken framför oss. Det rör sig och vi hör ett otäckt väsande.
Vad skulle vi göra om det dök upp en Mostron?
Vi lägger oss platt mot marken och är alldeles tysta … Mostronen vaggar fram och hans lasersvärd lyser upp den svarta kvällshimlen. Det ser mäktigt och skrämmande ut.
Den väser till och vaggar iväg bort från oss och försvinner bakom några höga tallar.

Vi klarade oss … långsamt reser vi oss igen. Vi tittar på varandra och ingen säger något, men vi vet att vi klarade oss och vi vet också att alla av oss fick ett ordentligt pirr i magen. Händer söker upp händer och vi fortsätter framåt i en ännu mer enad grupp än förut.

Vi tar oss tillslut till vårt sista tecken och där får vi veta vägen till Åbergsgubbens gömställe. Nu gäller det att ta oss dit utan att röja oss. Vi har alla magiska stenar och med hjälp av vår magiska formel ska vi ta bort den onda kraften från stenarna och häva förtrollningen av de förstenade djuren.

Under marken hittar vi Åbergsgubben. Det är lite läskigt. Han är gammal, mycket gammal, men han verkar snäll. Tillsammans läser vi ramsan och det sprakar till i elden och förtrollningen är borta. Gubben visar oss en annan väg ut ur hans gömställe och han säger att han märkt ut en säker väg tillbaka. En väg som inga Mostroner känner till.
Vi är säkra nu, säger han. Han tackar återigen för vår hjälp och vi lämnar gubben.

En bit bort hittar vi en ny portal. Vi stiger in i den och vår vägledare berättar för oss att vi nu kommer lämna sagan när vi stiger ur portalen. Vi kommer lämna äventyret och in i verkligheten igen.

Vi kliver ur och samtidigt känner vi hur de spända axlarna sjunker ihop en aning. Vi andas lättare och pratar med lite högre stämma. Vi går tillbaka mot lägerelden där föräldrar väntar spänt på sina äventyrare. Vi börjar redan skratta åt en del av sakerna som hänt. Vi är stolta och nöjda för att vi vågat gå igenom en mörk skog där vi inte visste alls vad som skulle hända oss.

Vi är stolta för att vi vågat erkänna att vi varit lite rädda, men ändå vågat fortsätta.
Det kallas för mod. Vi är stolta för att vi varit modiga.

Där vid elden står föräldrarna. Det blir kramar och berättande och sen åker vi hem och en del somnar direkt, en del behöver lite längre tid på sig.

Dagen efter har magistern tjugo trötta, men ivrigt berättande elever som vill skriva och rita om gårdagen. Och det gör vi, men det visar jag i ett annat inlägg.


Prenumerera på nya blogginlägg

Äventyret – dagen


På vår skola
har vi förmånen att ha ett inarbetat team som arbetar med äventyrspedagogik. För mig var det första gången jag var med och deltog och det var verkligen en suverän upplevelse.

Nu är inte det här direkt kopplat till ASL, men upplevelsen och äventyret använder vi i Att skriva sig till läsning förstås. Därför tycker jag det har sin absoluta plats i denna blogg, plus att jag styr själv vad jag vill skriva om eftersom jag är bloggens självutvalda despot 😉

Att få vara med om ett så proffsigt upplägg som dessa pedagoger står för är en ren ynnest.  I 12 års tid har skolan erbjudit tre olika äventyr. Det första i åk 2, det andra i åk 4 och ett sista i åk 5. Jag ska i detta inlägg försöka göra rättvisa åt det första äventyret i skrift och tal. Nu smyger vi långsamt in i en värld där Mostronerna är de onda krafterna och där endast barn kan rädda skogens alla djur.

Jag beslutade mig för att dela äventyret i två delar. Börjar med dagens strapatser.

Allt börjar med att vi får brev från Åbergsgubben. Vi måste rädda alla djur och det var nu dags att träna på dagen för vårt uppdrag som vi skulle göra när mörkret infaller.

Vi har delat in klassen i fyra grupper på fem elever var. Nu skulle dessa grupper med vägledningen av en vuxen ledare genomföra ett antal träningsstationer där de fick olika föremål som skulle hjälpa de under kvällsuppdraget. Bland annat något så märkligt och nyttigt som en sten som ger mod. Om man håller i den så blir man modig och rädslan försvinner.

Gör en kort sammanfattning av olika stationer.

Bära skadad:


Tre stockar och gruppen ska bära en skadad. Stockarna måste nudda varandra och alla måste hjälpa till att bära.


Finns många olika lösningar på samma problem.

Laserfällan:


Livsfarliga laserstrålar som gruppmedlemmarna måste ta sig under med hjälp av varandra. 

Flykten:


Krångligt att ta sig fram på blöta stockar, fastbundna med varandra och med förbundna ögon.

Strålningsfältet:

Mostronernas landningsplats är naturligtvis förgiftad med farlig strålning. 

[wpvideo 07Oule7G]

Det gäller att rädda ormen utan att gå in i fältet.
Samarbete förstås och med gemensam kraft klara uppgiften.

Bottenlösa myren:


Med hjälp av några plattor ska hela gruppen ta sig över utan att falla i den bottenlösa myren.

Det gäller att planera och inte ha för bråttom. Balans!

Låga Stocken:

Gruppen ska ta sig över stocken utan att vidröra den och hela tiden ha kontakt med varandra.

En del offrar sig ordentligt för laget.

Larmade gången:

En trång, krånglig gång som är larmad.

Här gäller det att inte vidröra några föremål som kan få larmet att tjuta. Gruppen måste hålla ihop och vara samspelta som gamla rysskedjan i hockey.

Det här var de stationer som vi hann göra under dagsäventyret.  En bra träning inför vad som skulle komma på kvällen. Vi hade en dag med oavbrutet regn, men ingen gnällde eller tjurade. Grupperna hade nu samlat på sig ett antal föremål som skulle hjälpa de under kvällsäventyret.

Del 2 blir om kvällsäventyret och efterarbetet.


Prenumerera på nya blogginlägg