Etikettarkiv: att skriva sig till läsning

Deckarschema – ASL – reflektion

En liten resumé, reflektion, summering av höstterminens
genomgående ASL arbete för våra årskurs tvåor.

Var är vi? Hur har det gått? Och varför?

Tröttheten börjar krypa sig närmare. Energin sinar.
Terminen är snart slut och det finns en hel del att fundera kring.

En termin som avspeglats i detektivens förstoringsglas, så varför inte granska vårt arbete utifrån en skarpsynt detektivs öga med en medfödd skepticism.

Syftet med vårt Detektivtema var att fortsätta det framgångsrika arbetssättet vi hade från årskurs 1. Då vi i och med våra Bokstavsscheman, lite slarvigt räknat, tränat att skriva och läsa i ungefär 70 olika skrivuppgifter på ett läsår. Skrivuppgifter som varit elevnära och stimulerande.

Där hade vi utgångsläget … och målet var att överträffa det.
Inte i kvantitet, utan nu i kvalité.

Uppdrag språklyft blev vår guide, men att bara kopiera och köra hade naturligtvis varit den enklaste vägen att gå och ibland önskar jag att jag/vi gjorde det. Tyvärr ligger det inte i min natur. Vi var inarbetade i arbetsschemavärlden och jag ville absolut fortsätta med det. Då blir det bara till att tillverka och göra egna mallar, vilket inte är unikt för lärarkåren. Med boken Uppdrag språklyft i ena näven och tangentbordet i andra så utvecklades våra deckarscheman. Sen släppte vi lös våra deckarpar i mysteriet.

Det första schemat blir lite av ett nakendopp i en isvak. En häftig och intensiv upplevelse, men det finns en del att förbättra, som temperaturen på vattnet till exempel, våtdräkt och kanske att flytta hela övningen till ett mer tropiskt klimat.

Och förbättringsmöjligheter hittade vi självklart i vårt deckarschema också. Utformningen rent grafiskt var helt okej, men vi slipade på vårt innehåll och framför allt på upplägget i arbetsgången. Plockade fram två inlägg som jag skrivit förut som ganska bra beskriver mina tankar om det här.

Äntligen del 1 i detektivschemat

Vit whiteboard – summering del 1

Kloka av våra mindre fadäser under inledningen av deckarjobbet, så sköt vi nu vidare mot del 2 och det visade sig bli mycket bättre (även om del 1 inte varit en katastrof på något sätt). Att hitta tillbaka till motorikövningarna var en av nycklarna till att helheten skulle fungera på ett bättre sätt. Det blev lugnare i klassrummet och jag fick den tid jag behövde för att se elevernas arbete och bearbeta de tillsammans.

Den viktigaste nyckeln var ändå stationssystemet som jag så ivrigt förespråkat under årskurs 1, men trodde jag kunde slarva bort nu. Icke magistern … nixpix.

Deckarschema 2

Tillbaka till stationer

Under deckarschema två upptäcker jag en förändring hos mina elevers texter. En uppgift som verkade för svår i början, visade sig bli den som bröt ny mark. Elevernas texter blev mer innehållsrika och texterna längre. Vi gick från ”hur många meningar ska vi skriva” till något helt annat. Ett av våra förutbestämda mål hade visat sig och presenterade sig på ett både överraskande och positivt sätt med ett enkelt; Hallå där majjen … jag är här nu … tänker du ta hand om mig och se vad som händer? 

Stimulerande skrivuppgifter

Jodå, jag tänker ta hand om dig … mitt lilla skrivembryo.

Skrivuppgifterna på våra deckarscheman är väsentliga för våra elevers framsteg. En ganska självklar analys, men texten är min och ibland gillar jag att vara något övertydlig. Bra skrivuppgifter – ASL – framsteg.
Svar: Ja!

Men låt oss inte fastna i bara skrivandet.
Inspiration och glädje är två ingredienser som också kryddar en blivande skrivare och läsare. Ibland snubblar vi rätt och ett kaos blir genom ett tärningskast något som vi bara inte ville vara utan.

Lär dig bromsa

Fingeravtrycken – hur gick det?

Spontan och en förmåga att våga släppa taget har för mig resulterat i många bra undervisningssituationer, som jag personligen inte skulle vilja vara utan. Samtidigt är det väsentligt att i det här arbetssättet vara mycket strukturerad.
Motsägelsefullt?
Absolut inte! En förutsättning för att få en kreativ miljö att växa. Anser jag.


Utbyten, sociala medier, inlägg, kommentarer, frågor
Ibland leder det också till en förändring som i sin tur för undervisningen framåt.

Det började med en text om rättning som i sin tur gjorde att jag på riktigt och strukturerat började använda ClaroRead som arbetsredskap. På facebookgruppen: Att skriva sig till läsning fick jag tips och råd och ett av de var att testa med ClaroRead, vilket jag gjorde. Tillsammans sitter vi på en massa kunskap och erfarenhet. Vilken guldgruva.

Om att rätta i texter

Roligt med ClaroRead

Vi tog en paus med våra deckarscheman under några veckor då vi arbetade med ett större tema och vi har nu precis startat upp igen och det med en sammanfattning av vad som hänt. För det är snart slut. Mysteriet ska lösas i deckarschema 5 och vi siktar på att få det gjort innan jul.

Vad händer sen?

Vi ska skriva en egen deckare såklart =)

Slutord (för den här reflektionsstunden):
Arbetssättet är engagerande för både elever och pedagoger, men det är också mycket arbetskrävande. Tillverkandet av uppgifter och scheman tar sin tid och det är inte alltid man är lika inspirerad att ”komma på något” som också ska vara genomtänkt och målinriktat. Uppdrag språklyft är en stor hjälp och det går att arbeta bara med den som material, men jag tycker självklart vårt sätt är bättre =)

Våra elever har inte bara blivit goda läsare och skrivare, utan de har utvecklat en stark förmåga att ta ansvar för sina arbeten och kan tydligt följa ett arbetsschema.

Hur ni vill och ska göra är bara upp till er själva. Vill ni arbeta efter vår ”modell” så är ni mer än välkomna att låna våra arbeten, scheman och uppgifter. Kör på bara!

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

ASL möte i Boden 26/11 – 2012

Den 26 november höll jag i en liten föreläsning/presentation om mitt första år med ASL. Tanken var att berätta hur jag/vi har arbetat med ASL från absolut noll.
Hur gör man när ett arbetssätt är helt nytt för en och hur går man vidare i årskurs 2?

Det är en liten resa som sträcker sig under ett läsår i en årskurs 1 på Mårängskolan i Boden under läsår 2011/2012.

http://skrivboden.wordpress.com/2012/11/26/christer-friman-berattar/

Här är prezipresentationen för den föreläsningen.

Är du intresserad av att få höra om min resa så kontakta mig gärna, så kan vi se om vi inte kan göra det möjligt.

email: christer.friman@edu.boden.se


Prenumerera på nya blogginlägg

Skuggan – en mörk figur

Med tidsresan bakom oss, så tände vi våra ljus och lyssnade på vår speciella Berättar Bengt som tog oss tillbaka till Detektivbyråns mysterium med den försvunna hunden Piffy.

IMG 3899 from Christer Friman on Vimeo.

Det börjar närma sig en upplösning nu. Ännu ett försvinnande.
Vem är den där Skuggan? 

Vi tränade på att göra tankekartor för att försöka lista ut vem som är skurken, boven, kidnapparen … och är det samma person som Skuggan?

Vi är alltså igång med Deckarschema 4.

Vi hade otroligt roligt med Tidslinjen, men det är skönt att få ordning på stolarna och fortsätta med ett bekant arbete. Mindre kartongstök och mer struktur.

Nu njuter vi av lugnet i deckarstoryn fram till jul och då ska vi ha löst gåtan.


Prenumerera på nya blogginlägg

Alster med höstlovstema

Vi har skrivit och illustrerat vårt höstlov.

En vanlig ”skoluppgift” som jag som lärare inte alltid varit så förtjust i av olika anledningar, men i den formen vi gör den nu så känns den helt okej.

Att skriva om något självupplevt är ett enkelt knep att få fram texterna på.
En fortsättning på ”Jag gillar …”, ”Jag kan …”, ”Jag tycker inte om …”, meningarna som vi arbetade med under årskurs 1.

Att få mysa med sin lillebror är bara det värt att skriva om.

Ibland är det inte bara resor, bio och roliga saker som händer.

Sen händer det också stora saker, och att fylla år är STORT.

Vi arbetar mycket med detaljer i våra illustrationer.

Snart drar vi igång Förr & Nu temat.


Prenumerera på nya blogginlägg

Paus i mysteriet

Efter tre mycket lyckade deckarscheman gör vi en liten paus i det arbetet.

Vi kommer att arbeta med ett litet temaarbete samtliga tvåor på skolan under några veckors tid som kommer handla om hur familjen levde förr och nu. Tanken är att göra små nedslag i tiden, ungefär vart tionde år från år 1900 och fram till 2010.

Kladdplanering för att få idéer på plats.

Det hela ska mynna ut i en sång och musikföreställning är det tänkt såhär i inledningsskedet, sen får vi se vad som händer.

Vi ska i det här temat arbeta med det digitala mediet mer. Varje grupp ska få göra en egen film om sitt årtionde, lägga in bilder, text och musik. Jag har lagt in en ny rubrik på bloggen Tema: Förr & Nu där jag kommer lägga in elevarbeten och de färdiga filmerna om allt går som planerat.

Nu är det höstlov och vi får några dagar på oss att planera upp arbeten, se över omdömen inför utvecklingssamtal, förbereda IUP, gå på några föreläsningar och om vi hinner ta några minuter till reflektera och njuta av en god lunch i en miljö utanför skolans väggar.

Har vi det inte för lyxigt, så säg 😉

Är som vanligt sjukt förvirrad då det gäller Halloween … kommer det ungar den här helgen och knackar på dörren, eller blir det på onsdag då det är rätt dag enligt kalendern, eller blir det nästa helg då det är Allhelgona helgen … eller blir det alla dagar?

Vill ju förbereda så jag kan skrämmas lite … 

Nåja … den här killen är då säker på vad som är mest skrämmande av allt.

Ha ett njutbart lov alla.


Prenumerera på nya blogginlägg

Sista uppgifterna på schema 3

Slutfasen av deckarschema 3 är nära. 
Ett schema som varit mycket uppskattat.

Att skriva om en hemlig sak i klassrummet och sedan få läsa upp den för klassen och låta de gissa, var något som alla såg fram emot. Det här med att skriva till en verklig mottagare är så viktigt. Nog för att vi fröknar och magistrar är verkliga (ryktas det om i alla fall), men när mottagarna är klasskamrater och föräldrar blir det lite extra spännande.

Annars var det förstås fingeravtrycksuppgiften som alla gick igång på.
Stor lust och kreativitet som avslutades med att skriva meningar om det du hade lärt dig.

Var rädd om era fingeravtryck så ni inte hamnar i finkan, ett gott råd.

Schemats bilduppgift var att avbilda Einar Tvär, vilket var en lätt uppgift för alla då han var en så speciell karaktär med ett mycket speciellt utseende. Ett fantastiskt collage av Einar fick vi skåda.

För första gången körde vi frågor på texten skriftligt och inte bara muntligt som vi gjort på schema 1 och 2. Under varje schema period så brukar vi läsa texten och prata om den ett par gånger så själva berättelsen ska finnas aktuell i huvudet på våra deckare.

Denna gång tog vi och skrev ut frågorna och nu skulle eleverna få svara på de skriftligt.
Vill du göra det på datorn eller skriva för hand? Du får själv välja!

Det blev en hel del arbete med ClaroRead som hjälpmedel i slutet av detta schema och på något sätt kan jag faktiskt se att kvalitén på texterna förbättrats. Trodde inte att det skulle förändras så mycket genom att de ”bara” lyssnar på sin egen text.

Min oro för att texterna skulle bli kortare och inte lika livfulla var som sagt obefogad. Det här är samma elev som skrev texten om ”Äventyret” som jag använde som exempel på något som jag inte ville peta i för just oron att släcka skrivglädjen (se inlägget om att rätta i texter).

Redan här ser jag en hel del förbättringar genom användandet av ClaroRead och då har eleven själv arbetat sig fram till vad hon var nöjd med. Det är många ord som är ljudenligt stavade, men det är naturligt i det här läget. Speciellt som ClaroRead läser upp det som om det är korrekt.

Vi är verkligen på väg in i en ny fas just nu känns det som. Vi står och gläntar in i någonting som kommer ta oss till en ny nivå. Jag kan knappt hålla tillbaka min entusiasm att få fortsätta utforska det här.

Visst följer ni med i vår resa?


Prenumerera på nya blogginlägg

Om att rätta i texter

Många av våra uppgifter i deckarschemat har tränat våra elever på att utveckla en beskrivande text, vilket måste vara själva kärnan i skrivarbetet i årskurs 2.

Att locka till att skriva i en form som rolig och spännande och i min form inte för mycket petande i texterna. Jag rättar fortfarande sparsamt. Slänger ur mig ett litet ord på vägen ibland ”Jättebra mening där, men är det kola du kan göra med fingeravtrycken?”
”Eeeh … ne man kan kolla fingeravtryck …”
”Jaha! Hur ska du fixa det så jag läser rätt nästa gång”

Jag flyttar själva ”felet” till min person istället för att eleven ska få känna ett misslyckande, även om det nu inte är en katastrof att stava fel i årskurs 2. Men som ni alla vet har vi minst en i varje klass som hela tiden måste göra rätt. Där varje litet misslyckande känns.

Jag ska vara uppriktig och säga att jag blir mycket ambivalent när det gäller det här med att rätta stavning. Min absoluta känsla är att stegvis införa det och som med allt annat så är det oerhört individuellt. Gud förbjude om jag släcker någons lust att skriva när den lyser som allra klarast.

Att skriva sig till läsning är för mig nu i årskurs två (då vi faktiskt nått 100 % läsande elever, även om någon är precis där och knackar på dörren) en förändrad inriktning. Skulle vilja benämna den mer som att skriva sig till stavning eller att skriva sig till berättande, vilket i sig också är förmågor som själva arbetssättet främjar.

Jag tror att det är viktigare att uppgifternas karaktär är stimulerande än att peta i stavningen. Träning ger som bekant färdigheter. Att lura och locka till inlärning genom att göra har fungerat väl i många områden, även i skolans värld. Lite av John Deweys tankar.

Är vi ute efter korta rättstavade meningar eller texter med tankar och funderingar som kan fara iväg lite hit och dit om än inte så välstavade, välstädade och korrekta. Jag tar det senare åtminstone fem dagar i veckan. Samtidigt som vi måste lära ut formen och skrivregler på ett sätt som inte blir abstrakt och konstlat. Uppgiftens karaktär igen alltså.

 En text som riktigt sprudlar av liv och skrivglädje. Att jag som lärare ska dit och peta sönder den här underbara texten känns inte alls rätt för mig.

När jag satte mig framför datorn med min älskade kopp kaffe nu på morgonen var min tanke att lite kort redovisa om skrivuppgiften efterlysa en sak. En uppgift som också blev mycket populär då den har en mottagare och ett spännande element i sig; att få läsa upp sin ”gåta” för klassen och låta de gissa. 

Mina tankar vandrade iväg … till ett resonemang om att rätta i texter.
Jag är inte färdigtänkt i det här, vilket jag sällan blir i något. Process kallas det visst. Reflektion är viktigt för mig. Det gör mig bättre som lärare.

Tänker jag fel?

Om rättning alltså …


Prenumerera på nya blogginlägg