Att se sig själv i ljuset av andra

Skolforum i Luleå avslutade tisdagens föreläsningar med Anne-Marie Körling.
Hittade hennes blogg för inte så länge sedan.

En mycket intressant och välskriven blogg.
En inspirerande föreläsning.

Räck upp handen om ni vill säga något.

En tillåtande läromiljö. Ett möte. Samtal.

Nu väntar jag bara på att du ska bli tyst också innan jag börjar.

Väcka intresse för vad som ska hända. Vakna ögon.

Snälla lägg bort pennan nu, att det ska vara så …

Inspirera. Göra eleven redo. Jag ser dig med positiva ögon.

Jag tycker mig själv ha en kreativ, öppen  och stimulerande arbetsmiljö för mina elever. Strukturerad, absolut, men varierande och genomtänkt.

Körlings ord rullar runt i hjärnbalken och studsar mellan hjärnhalvorna. Väl medveten om att det hon säger är så självklart att jag blir irriterad att jag faller in i det där ”tjatet”.
För det gör jag … och vem gagnar det?

Nu ska vi träna på att sitta på rumpan. För det tycker jag man ska klara av när man går i tvåan.”

Ursäkta uttrycket, men det måste vara en idiot som säger så till sina elever. Bara det opersonliga i att säga ”man ska” gör mig kräkfärdig. Träna på att sitta … hallå!
Sen det oerhört fascinerande sättet att locka till inlärning med frasen:
för det tycker jag man ska klara av …
Inspirerande!

Synd att det var jag som sa så till mina elever.

”Rumpan ska nudda stolsitsen”
Pedagogik på elitnivå … hitta det målet i läroplanen om ni kan?

Att bygga förväntningar inför uppgifter.
Att komma ihåg för vem jag är i klassrummet.
Att hinna är inte målet, utan små tillfällen av ”Aha!”

Läste att ett tyst klassrum inte är en indikation på god inlärningsmiljö.
Var jag läste det, hittar jag inte nu, men har för mig att det var någonstans kring Körlings texter.

Målstressen gör att vi/jag missar varför och hur vi ska göra för att nå bästa inlärningsmiljön, eller skyller vi ifrån oss?

Ständigt bombas vi av resultatskolans mål och misslyckande.
Politiker försöker bräcka varandra i hur vår skola ska bli bättre och att den nu 30-åriga betygsfria delen av skolan (låg- och mellanstadiet) är roten till vårt misslyckande i PISA.

I förhållande till de uttalanden så var mitt träna sitta på rumpan ett rent genidrag.

Allt måste sättas i ljuset till annat för att få en vidare betydelse.
Körlings ord fick mig att fundera igen.
De fick mig att stanna upp och granska mitt beteende.
Jag blev besviken på mig själv, men ska rätta till och göra bättring.

Jag kommer att falla tillbaka och ”tjata” på onödiga saker, men jag kommer då att se och märka det och rätta till. Långsamt ska jag förändra mig och bli mer som jag vill vara än den jag just nu är.

Bara de lär sig sitta still med rumpan på stolsitsen.

 

 

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Paus i mysteriet

Efter tre mycket lyckade deckarscheman gör vi en liten paus i det arbetet.

Vi kommer att arbeta med ett litet temaarbete samtliga tvåor på skolan under några veckors tid som kommer handla om hur familjen levde förr och nu. Tanken är att göra små nedslag i tiden, ungefär vart tionde år från år 1900 och fram till 2010.

Kladdplanering för att få idéer på plats.

Det hela ska mynna ut i en sång och musikföreställning är det tänkt såhär i inledningsskedet, sen får vi se vad som händer.

Vi ska i det här temat arbeta med det digitala mediet mer. Varje grupp ska få göra en egen film om sitt årtionde, lägga in bilder, text och musik. Jag har lagt in en ny rubrik på bloggen Tema: Förr & Nu där jag kommer lägga in elevarbeten och de färdiga filmerna om allt går som planerat.

Nu är det höstlov och vi får några dagar på oss att planera upp arbeten, se över omdömen inför utvecklingssamtal, förbereda IUP, gå på några föreläsningar och om vi hinner ta några minuter till reflektera och njuta av en god lunch i en miljö utanför skolans väggar.

Har vi det inte för lyxigt, så säg 😉

Är som vanligt sjukt förvirrad då det gäller Halloween … kommer det ungar den här helgen och knackar på dörren, eller blir det på onsdag då det är rätt dag enligt kalendern, eller blir det nästa helg då det är Allhelgona helgen … eller blir det alla dagar?

Vill ju förbereda så jag kan skrämmas lite … 

Nåja … den här killen är då säker på vad som är mest skrämmande av allt.

Ha ett njutbart lov alla.


Prenumerera på nya blogginlägg

Fruset vatten

Skogendag

En liten bildrapport av en dag där nyfikenhet leder till något trevligt och där vi vuxna tillåter att vi stannar upp och kanske betraktar istället för att bromsa.

En promenad ner till vår älv för att se om isen lagt ett litet lock på den redan.

En vacker höstdag.

Det var fortfarande öppet vatten på älven, men vi hittade fruset vatten ändå.

Ett hoppande och bankande gjorde att det tillslut lossnade små och stora isbitar. Kallt och tungt att bära, men hem till lägerelden skulle de. Tillbaka vid lägerelden så snidade eleverna lite isskulpturer.

En döskalle som till och med Fantomen skulle bli avundsjuk på.

Några snickrar.

Ett coolt hundben.

Såhär var vår arbetsdag idag.

 

 

Hur var er?


Prenumerera på nya blogginlägg

Handstilsträning

Vi började för ungefär två veckor sedan med handstilsträningen, ska inte att förväxlas med välskrivning, utan en ren träning på att forma bokstäver.

Jodå, vi har fuskat lite med det i årskurs ett, men då mer som extra arbete och som bokstavstavlor. En form av bildarbete med bokstäver.

Såhär såg en av våra
bokstavstavlor ut i årskurs 1.

F-tavla av geometriska figurer.

Inte direkt bokstavsträning i traditionell mening.

En lek, en träning.

En lekträning.

 

 

Nu började vi träna bokstavsformer med penna enligt Erica Lövgrens modell från boken ”Med datorn som skrivverktyg”. Formerna på bokstäverna har eleverna dagligen fått inprintade i hjärnan då de skrivit på datorerna. Den rätta formen på alla bokstäver finns redan i deras minne.

Ett helt års träning på bokstavsformer utan att överhuvudtaget ansträngt sig för att lära sig hur de ser ut. Nu börjar vi med formerna och skrivriktningen.

c blir som blir å och ä.

Vi kommer fortsätta med regelbundna handstilslektioner.

Bra fokus och koncentration, och roligt i all sin strukturella dimension.


Prenumerera på nya blogginlägg

Sista uppgifterna på schema 3

Slutfasen av deckarschema 3 är nära. 
Ett schema som varit mycket uppskattat.

Att skriva om en hemlig sak i klassrummet och sedan få läsa upp den för klassen och låta de gissa, var något som alla såg fram emot. Det här med att skriva till en verklig mottagare är så viktigt. Nog för att vi fröknar och magistrar är verkliga (ryktas det om i alla fall), men när mottagarna är klasskamrater och föräldrar blir det lite extra spännande.

Annars var det förstås fingeravtrycksuppgiften som alla gick igång på.
Stor lust och kreativitet som avslutades med att skriva meningar om det du hade lärt dig.

Var rädd om era fingeravtryck så ni inte hamnar i finkan, ett gott råd.

Schemats bilduppgift var att avbilda Einar Tvär, vilket var en lätt uppgift för alla då han var en så speciell karaktär med ett mycket speciellt utseende. Ett fantastiskt collage av Einar fick vi skåda.

För första gången körde vi frågor på texten skriftligt och inte bara muntligt som vi gjort på schema 1 och 2. Under varje schema period så brukar vi läsa texten och prata om den ett par gånger så själva berättelsen ska finnas aktuell i huvudet på våra deckare.

Denna gång tog vi och skrev ut frågorna och nu skulle eleverna få svara på de skriftligt.
Vill du göra det på datorn eller skriva för hand? Du får själv välja!

Det blev en hel del arbete med ClaroRead som hjälpmedel i slutet av detta schema och på något sätt kan jag faktiskt se att kvalitén på texterna förbättrats. Trodde inte att det skulle förändras så mycket genom att de ”bara” lyssnar på sin egen text.

Min oro för att texterna skulle bli kortare och inte lika livfulla var som sagt obefogad. Det här är samma elev som skrev texten om ”Äventyret” som jag använde som exempel på något som jag inte ville peta i för just oron att släcka skrivglädjen (se inlägget om att rätta i texter).

Redan här ser jag en hel del förbättringar genom användandet av ClaroRead och då har eleven själv arbetat sig fram till vad hon var nöjd med. Det är många ord som är ljudenligt stavade, men det är naturligt i det här läget. Speciellt som ClaroRead läser upp det som om det är korrekt.

Vi är verkligen på väg in i en ny fas just nu känns det som. Vi står och gläntar in i någonting som kommer ta oss till en ny nivå. Jag kan knappt hålla tillbaka min entusiasm att få fortsätta utforska det här.

Visst följer ni med i vår resa?


Prenumerera på nya blogginlägg

Roligt med ClaroRead

Efter de intressanta svaren och kommentarerna jag fick i fb gruppen ”att skriva sig till läsning” igår så blev jag oerhört sugen på att testa ClaroRead mer ordentligt än jag gjort.

Tillfället kom då vi skulle arbeta med deckarschemat idag.
Vi pluggade in våra nya hörlurar i datorerna och körde igång.

Det blev en verklig upplevelse för mig som lärare att se hur bra eleverna hanterade denna hjälp. Vi har i årskurs ett endast vid ett fåtal tillfällen använt programmet och då när vi listade ord. Det här blev något helt annat nu när vi producerar helt andra texter.

[wpvideo zulcp506]

Den här elevens sätt att hitta vägarna till att rätta till det som lät ”konstigt” visar verkligen på vilken självrättelse i en positiv anda som detta hjälpmedel ger.

Eleverna svarade oerhört positivt på att arbeta med det här. Jag skulle ljuga om jag förutsett det här. Ibland är det verkligen så att jag som pedagog bromsar utvecklingen.
En mycket obehaglig känsla. Oron för att fokus skulle läggas för mycket på stavningen så att innehållet blev sekundärt känns nu obefogad.

Vi kommer från idag kontinuerligt använda oss av ClaroRead nu.
Dagligen … typ jättemycket =)

Jag måste säga att det känns helt rätt tillfälle att arbeta med det här programmet nu.

Skitskoj, om jag nu får använda det uttrycket.

Och nyttigt … ej att förglömma.

Tack för att ni sparkade igång mig i den här riktningen.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Om att rätta i texter

Många av våra uppgifter i deckarschemat har tränat våra elever på att utveckla en beskrivande text, vilket måste vara själva kärnan i skrivarbetet i årskurs 2.

Att locka till att skriva i en form som rolig och spännande och i min form inte för mycket petande i texterna. Jag rättar fortfarande sparsamt. Slänger ur mig ett litet ord på vägen ibland ”Jättebra mening där, men är det kola du kan göra med fingeravtrycken?”
”Eeeh … ne man kan kolla fingeravtryck …”
”Jaha! Hur ska du fixa det så jag läser rätt nästa gång”

Jag flyttar själva ”felet” till min person istället för att eleven ska få känna ett misslyckande, även om det nu inte är en katastrof att stava fel i årskurs 2. Men som ni alla vet har vi minst en i varje klass som hela tiden måste göra rätt. Där varje litet misslyckande känns.

Jag ska vara uppriktig och säga att jag blir mycket ambivalent när det gäller det här med att rätta stavning. Min absoluta känsla är att stegvis införa det och som med allt annat så är det oerhört individuellt. Gud förbjude om jag släcker någons lust att skriva när den lyser som allra klarast.

Att skriva sig till läsning är för mig nu i årskurs två (då vi faktiskt nått 100 % läsande elever, även om någon är precis där och knackar på dörren) en förändrad inriktning. Skulle vilja benämna den mer som att skriva sig till stavning eller att skriva sig till berättande, vilket i sig också är förmågor som själva arbetssättet främjar.

Jag tror att det är viktigare att uppgifternas karaktär är stimulerande än att peta i stavningen. Träning ger som bekant färdigheter. Att lura och locka till inlärning genom att göra har fungerat väl i många områden, även i skolans värld. Lite av John Deweys tankar.

Är vi ute efter korta rättstavade meningar eller texter med tankar och funderingar som kan fara iväg lite hit och dit om än inte så välstavade, välstädade och korrekta. Jag tar det senare åtminstone fem dagar i veckan. Samtidigt som vi måste lära ut formen och skrivregler på ett sätt som inte blir abstrakt och konstlat. Uppgiftens karaktär igen alltså.

 En text som riktigt sprudlar av liv och skrivglädje. Att jag som lärare ska dit och peta sönder den här underbara texten känns inte alls rätt för mig.

När jag satte mig framför datorn med min älskade kopp kaffe nu på morgonen var min tanke att lite kort redovisa om skrivuppgiften efterlysa en sak. En uppgift som också blev mycket populär då den har en mottagare och ett spännande element i sig; att få läsa upp sin ”gåta” för klassen och låta de gissa. 

Mina tankar vandrade iväg … till ett resonemang om att rätta i texter.
Jag är inte färdigtänkt i det här, vilket jag sällan blir i något. Process kallas det visst. Reflektion är viktigt för mig. Det gör mig bättre som lärare.

Tänker jag fel?

Om rättning alltså …


Prenumerera på nya blogginlägg

Fingeravtrycken – hur gick det?

Inkorgen har varit till bredden full av mejl där den stora frågan varit.
Christer … hur gick det med fingeravtrycken?
Något desperata har ni varit.

Eller kanske inte riktigt, men här kommer en liten uppdatering om uppdrag 6 i deckarschema 3 i alla fall.  Som en liten teoriföreläsning så läste vi upp små fakta om fingeravtryck för eleverna innan vi började med uppdraget.

Fingeravtryck!

Bakgrunden var ju att jag som sagt rörde till det för mina kära elever lite, vilket händer då och då när man har mig som magister. I slutändan brukar det komma en del gott ut av detta ändå.

När det första kaoset hade lagt sig och då vi vid nästa lektion kunde strukturera upp uppgiften bättre och inte sätta samtliga på att springa runt med stämpeldynan i högsta hugg jagandes kamraters små fingrar. Ja … då visade det sig att idén var så bra som jag tänkt från början. Om en idés kvalité nu ligger i hur roligt elever tycker en uppgift är, vilket kanske inte alltid är den måttstock vi ska styra vårt arbete med.

Men visst kan det underlätta ibland.

[wpvideo aIKwzsfA]

Uppgiften blev tredelad:
Den första att jämföra det egna avtrycket med sin deckarkompis.
(samtal, samarbete, koncentration)

Det andra var att samla avtryck av samtliga klasskamraters fingrar och göra ett register.
(planera, alla syns hos alla, sortera, montera, samtala)

Det tredje var att skriva ”Vet du att” meningar om vad just jag kan om fingeravtryck.
(diskutera, skriva, återkoppla)

När jag lite snabbt kikar på det såhär, så ser jag att även om nu uppgiftens form blev en rolig uppgift för eleverna så visar det också att den tränat en hel del förmågor som vi direkt kan hitta i vår läroplan. Inte en helt fel kombination.


Prenumerera på nya blogginlägg