Äventyret – kvällen

Med några timmar till att torka kläder och vila så inväntade vi kvällsäventyret. Några var säkert lite spända och en hel del mycket förväntansfulla. Vad skulle hända?

Runt halv sju på kvällen började bilarna rulla in till samlingsplatsen. Det började skymma. Det regnade fortfarande, men det verkade inte bekymra de något energifyllda eleverna som studsade runt på parkeringen.

Magisterns grova stämma dånade över bygden. Rappt som en amerikansk ”drill sergant” pekade han med hela handen och fördelade elever i rätt bilar. Strålkastare tändes och som en ljuskaravan i dimman försvann de upp mot berget och in i vad som skulle bli kvällen och årskurs tvås stora äventyr.

Vid en lägereld samlades vi efter bilfärden upp till berget. Där väntade våra guider och följeslagare, skolans fantastiska äventyrspedagoger. Det var dags för första gruppen att lämna eldens varma trygghet och vandra iväg mot ingången till äventyret.

Fem spända elever och deras magister tog rygg på vår vägledare. Hade vi allt med oss?
I vår säck fanns karta, ett dokument med förklaringar på olika tecken, en ficklampa, en talisman, stenen som ger en mod och lite andra nyttiga saker.

Vi går in en portal och där stannar vi. Vår vägledare säger att nu går vi in i sagan och allt som händer här är i en saga, och ni vet väl vad sagor är? Jo, säger eleverna. Det är inte verklighet. Bra, säger vår vägledare. Är ni redo att gå in i äventyret då?

Det är vi. Vi försöker med enade hjärnor lista ut vart vi ska gå på kartan och sen kliver vi in i sagan och äventyret börjar.

Åbergsgubben har gjort en karta till oss och för att vi ska veta hur vi ska gå för att hitta de magiska stenarna som förstenar alla djuren. Han har även markerat olika platser med hemliga tecken som bara vi kan lista ut vad de betyder.

Vi har tur, här och där finns det ljuslyktor utplacerade som vi kan använda för att ta som riktmärken när vi vandrar i mörkret. Magistern har tur, han har två händer att krama när det blir lite för spännande. Det känns tryggt.

Vi går vidare och kommer till det första stället som är markerat på kartan. Där finner vi ett förstenat djur, bredvid djuret finns de magiska stenarna. Endast ett barn kan ta i dessa stenar. Vi plockar upp en och stoppar i säcken. Nu tar en av oss upp modighetsstenen och kramar om den och håller den i handen. Vi får alla kraft av den att fortsätta framåt.

Hur ska vi komma vidare nu?
Vart ska vi gå?

Någon kommer ihåg att vi måste leta ett nytt tecken för att veta vart vi ska på kartan. Vi börjar leta, men det är inte lätt att hitta i mörkret och vår ficklampa är inte speciellt stark. Tillslut ser någon ett tecken, är det något som Åbergsgubben gjort?
Vi tar fram vårt hemliga teckendokument och jämför.

Det visade sig vara rätt tecken och vi listar ut vart vi ska gå vidare. Vi går djupare och längre in i den mörka skogen. Vi hittar mer förstenade djur och fler magiska stenar. Fler tecken från Åbergsgubben och mer ledtrådar. Någonstans mitt i skogen känner en av oss att det börjar bli lite för spännande och vill egentligen inte fortsätta, men vi kramar varandras händer och fortsätter framåt.

Vi måste ju hjälpa djuren och Åbergsgubben.

[wpvideo mk2vjsPM]

Vi ser på kartan att vi börjar närma oss något som heter Mostronfällan och mitt i skogen lyser det ett rött sken. Vi har tur för vi går i ett djupt dike i skogen och vi tar oss fram väldigt försiktigt.

Då dyker det upp ett starkt sken framför oss. Det rör sig och vi hör ett otäckt väsande.
Vad skulle vi göra om det dök upp en Mostron?
Vi lägger oss platt mot marken och är alldeles tysta … Mostronen vaggar fram och hans lasersvärd lyser upp den svarta kvällshimlen. Det ser mäktigt och skrämmande ut.
Den väser till och vaggar iväg bort från oss och försvinner bakom några höga tallar.

Vi klarade oss … långsamt reser vi oss igen. Vi tittar på varandra och ingen säger något, men vi vet att vi klarade oss och vi vet också att alla av oss fick ett ordentligt pirr i magen. Händer söker upp händer och vi fortsätter framåt i en ännu mer enad grupp än förut.

Vi tar oss tillslut till vårt sista tecken och där får vi veta vägen till Åbergsgubbens gömställe. Nu gäller det att ta oss dit utan att röja oss. Vi har alla magiska stenar och med hjälp av vår magiska formel ska vi ta bort den onda kraften från stenarna och häva förtrollningen av de förstenade djuren.

Under marken hittar vi Åbergsgubben. Det är lite läskigt. Han är gammal, mycket gammal, men han verkar snäll. Tillsammans läser vi ramsan och det sprakar till i elden och förtrollningen är borta. Gubben visar oss en annan väg ut ur hans gömställe och han säger att han märkt ut en säker väg tillbaka. En väg som inga Mostroner känner till.
Vi är säkra nu, säger han. Han tackar återigen för vår hjälp och vi lämnar gubben.

En bit bort hittar vi en ny portal. Vi stiger in i den och vår vägledare berättar för oss att vi nu kommer lämna sagan när vi stiger ur portalen. Vi kommer lämna äventyret och in i verkligheten igen.

Vi kliver ur och samtidigt känner vi hur de spända axlarna sjunker ihop en aning. Vi andas lättare och pratar med lite högre stämma. Vi går tillbaka mot lägerelden där föräldrar väntar spänt på sina äventyrare. Vi börjar redan skratta åt en del av sakerna som hänt. Vi är stolta och nöjda för att vi vågat gå igenom en mörk skog där vi inte visste alls vad som skulle hända oss.

Vi är stolta för att vi vågat erkänna att vi varit lite rädda, men ändå vågat fortsätta.
Det kallas för mod. Vi är stolta för att vi varit modiga.

Där vid elden står föräldrarna. Det blir kramar och berättande och sen åker vi hem och en del somnar direkt, en del behöver lite längre tid på sig.

Dagen efter har magistern tjugo trötta, men ivrigt berättande elever som vill skriva och rita om gårdagen. Och det gör vi, men det visar jag i ett annat inlägg.


Prenumerera på nya blogginlägg

Äventyret – dagen


På vår skola
har vi förmånen att ha ett inarbetat team som arbetar med äventyrspedagogik. För mig var det första gången jag var med och deltog och det var verkligen en suverän upplevelse.

Nu är inte det här direkt kopplat till ASL, men upplevelsen och äventyret använder vi i Att skriva sig till läsning förstås. Därför tycker jag det har sin absoluta plats i denna blogg, plus att jag styr själv vad jag vill skriva om eftersom jag är bloggens självutvalda despot 😉

Att få vara med om ett så proffsigt upplägg som dessa pedagoger står för är en ren ynnest.  I 12 års tid har skolan erbjudit tre olika äventyr. Det första i åk 2, det andra i åk 4 och ett sista i åk 5. Jag ska i detta inlägg försöka göra rättvisa åt det första äventyret i skrift och tal. Nu smyger vi långsamt in i en värld där Mostronerna är de onda krafterna och där endast barn kan rädda skogens alla djur.

Jag beslutade mig för att dela äventyret i två delar. Börjar med dagens strapatser.

Allt börjar med att vi får brev från Åbergsgubben. Vi måste rädda alla djur och det var nu dags att träna på dagen för vårt uppdrag som vi skulle göra när mörkret infaller.

Vi har delat in klassen i fyra grupper på fem elever var. Nu skulle dessa grupper med vägledningen av en vuxen ledare genomföra ett antal träningsstationer där de fick olika föremål som skulle hjälpa de under kvällsuppdraget. Bland annat något så märkligt och nyttigt som en sten som ger mod. Om man håller i den så blir man modig och rädslan försvinner.

Gör en kort sammanfattning av olika stationer.

Bära skadad:


Tre stockar och gruppen ska bära en skadad. Stockarna måste nudda varandra och alla måste hjälpa till att bära.


Finns många olika lösningar på samma problem.

Laserfällan:


Livsfarliga laserstrålar som gruppmedlemmarna måste ta sig under med hjälp av varandra. 

Flykten:


Krångligt att ta sig fram på blöta stockar, fastbundna med varandra och med förbundna ögon.

Strålningsfältet:

Mostronernas landningsplats är naturligtvis förgiftad med farlig strålning. 

[wpvideo 07Oule7G]

Det gäller att rädda ormen utan att gå in i fältet.
Samarbete förstås och med gemensam kraft klara uppgiften.

Bottenlösa myren:


Med hjälp av några plattor ska hela gruppen ta sig över utan att falla i den bottenlösa myren.

Det gäller att planera och inte ha för bråttom. Balans!

Låga Stocken:

Gruppen ska ta sig över stocken utan att vidröra den och hela tiden ha kontakt med varandra.

En del offrar sig ordentligt för laget.

Larmade gången:

En trång, krånglig gång som är larmad.

Här gäller det att inte vidröra några föremål som kan få larmet att tjuta. Gruppen måste hålla ihop och vara samspelta som gamla rysskedjan i hockey.

Det här var de stationer som vi hann göra under dagsäventyret.  En bra träning inför vad som skulle komma på kvällen. Vi hade en dag med oavbrutet regn, men ingen gnällde eller tjurade. Grupperna hade nu samlat på sig ett antal föremål som skulle hjälpa de under kvällsäventyret.

Del 2 blir om kvällsäventyret och efterarbetet.


Prenumerera på nya blogginlägg

Uppdrag 4 – signalement

Arbetstempot i deckarschemat är intensivt och vi börjar gå mot de sista uppgifterna.

Varvat med våra motorikövningar så skrivs det signalement på klasskompisar.
Det är väldigt hemligt vem man skriver om, så ingen ska veta förrän vi ska läsa upp och gissa vem som är vem.

Att skriva signalement var inte så besvärligt som det verkade. I början så misstog sig en del på beskrivningen av hur personen ser ut med hur personen är. Ett prat om egenskaper jämfört med synliga kännetecken kom vi då att ha.

Hur arbetar polisen?
Vet de vem det är om jag beskriver en inbrottstjuv med att han gillar ostbågar eller klättrar skitbra i träd. Kanske det, om brottet begicks i ett trädhus och vi hittade spår av ostbågar lite här och där, annars blir det lätt knepigt.

Veckan är annars fylld med andra spännande aktiviteter.
Vår skola har som profil äventyrspedagogik och imorgon är det dags för oss att ge oss iväg till skogs för att hjälpa Åbergsgubben att rädda alla djuren i skogen. Hemska rymdvarelser förstenar våra djur och tänker ta de hem till sin planet.

Tur för Åbersgubben så kan just våra elever i klass två rädda dessa djur, men de måste först träna upp sig under dagen för att senare imorgon kväll göra mörkervandringen där de kommer möta både det ena och det andra för att rädda skogens djur.

Blir sjukt spännande imorgon.


Prenumerera på nya blogginlägg

Öppnar galleriet

Öppnar galleriet med lite gamla bilder som kan komplettera en del av våra bokstavsscheman. Under förra terminens öppet hus gjorde jag en del bildplanscher för att visa vad vi arbetat med under vissa av våra bokstavsscheman.
Lägger till dessa under en ny avdelning galleri.


Ett exempel från vårt L schema. Kanske kan det inspirera någon. 

Finns för åtta olika scheman, plus en med olika motorikövningar.

Galleriet kommer fyllas på med olika bilder är det tänkt. Får se hur det utvecklar sig, bygger ut bloggen eftersom idéerna poppar upp.


Prenumerera på nya blogginlägg

Stimulerande skrivuppgifter

Solen har just trängt bort morgondimman och höstfärgerna riktigt lyser in i mitt vardagsrumsfönster, det är vackert ute och något säger mig att jag borde gå ut.

Istället sitter jag och myser med en kopp kaffe medan Formel 1 bilarna dånar fram på tv:n, en god morgon är det. Bläddrar runt bland bilderna jag tagit under veckan och kom att fundera lite på vad som utmärker en bra skrivuppgift. I årskurs ett var en bra skrivuppgift något som stimulerade fram någon typ av skrift och enklare meningar. Gärna meningar med en given början som ”Jag gillar …

I årskurs två räcker inte det här för att vidareutvecklas.

 

Var ställer vi utmaningen så att utvecklingen går framåt, men inte blir för svår att hantera?

En av skrivuppgifterna på veckans deckarschema kändes från början enkel, men efter en stunds funderande så insåg jag att det som är självklart för mig är mycket mer abstrakt för mina elever.

Uppgiften jag tänker på är Uppdrag 3

Eleverna skulle genom att använda de små bilderna skriva ett svarsbrev till Sally där de skulle svara på två till synes enkla frågor. Vem har begått brottet?  Hur har det gått till?

En uppgift som stimulerar till en argumenterande text. Det fanns inget rätt eller fel. Eleverna var tvingade att hitta på en egen lösning. Helt plötsligt var det bara jag som skrev som hade alla svar, frågan var hur jag skulle förklara eller få fram dem.

Jag trodde att den här var på gränsen till för svår, men höll det för mig själv.

Ingenstans står det hur många bilder du behöver använda i din lösning av brottet och det blev väldigt olika hur de löste problemet.

En vanlig fråga som ställts i vårt skrivande under årskurs två är denna:
Hur många meningar måste jag skriva?

Absolut inget fel med frågan i sig, speciellt inte som vi i hela årskurs 1 haft just ett antal meningar som skulle skrivas till många av uppgifterna, men när vi nu vill att texterna ska utvecklas och bli ”köttigare” så ska det inte begränsas av antal meningar.

Under den här uppgiften kom aldrig den frågan.

 

När vet jag som lärare att uppgiften är en bra uppgift?

Under planeringen kan jag vara säker på att vissa uppgifter är helt rätt och riktigt lysande för att visa sig ibland vara för enkla eller helt enkelt rent ut sagt dåliga, och vissa fall tvärtom. Inte nu så att jag planerar in dåliga uppgifter, men ibland är man osäker på om en sak kommer fungera och så visar det sig bli riktigt bra.

Den här skrivuppgiften visade sig bli riktigt bra. Den stimulerade till kreativt eget tänkande och gjorde många av elevtexterna mer innehållsrika och längre.

Den här uppgiften kom från Uppdrag Språklyft.

Bra skrivuppgifter i årskurs 2 är att utmana till längre texter nu när spökskriften har försvunnit. Att hitta en uppgift som stimulerar så pass mycket att själva textskrivandet inte känns arbetssamt. Att skriva på datorerna underlättar ju naturligtvis det arbetet.

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Graffitikonst

Efter en hel dag med deckarschema  och en vecka med mycket arbete så avslutar vi alltid veckan med en bildtimme. Varannan vecka kommer mina elevers förra sexårsfröken, (får man kalla det så numera?) och tar hand om klassen.
Ett trevligt återseende för samtliga. (Ruggigt många vecka i det stycket)

Denna vecka snickrade hon ihop denna bilduppgift:

Oerhört coola och vackra alster måste jag säga.

Tack Eva för den häftiga idéen.

För övrigt menar jag inget illa med ”sexårsfröken”, älskar det namnet, men det är säkert inte det vi ska säga numera. Kommer bara inte på vad det var just nu, förlåt mig.


Prenumerera på nya blogginlägg

Tillbaka till stationer

Efter två dagar hemma med trasig son, så längtade jag efter att få sätta igång med Deckarschemat igen. Hade smidit upp mina planer att få det som fungerade mindre bra att nu fungera, så då blev det back to basic.

Stationssystem

Vilken skillnad det blev på struktur och arbetsro. Kände att jag blev lite sur på mig själv att jag överhuvudtaget lämnade det här när jag visste att det fungerade så väl.

Tillbaka till motorikövningarna också, bollövningen var mycket en snurrig och härlig upplevelse. Körde dubbel upplaga av motorikövningar, så eleverna fick röra sig lite i vårt annars väldigt långa arbetspass (90 minuter).

Stegövningen är en trevlig uppgift, spännande för magistern också att se hur samma instruktion kan ta eleverna till så olika platser på skolgården. Vi ska göra en summering av det här när alla gjort uppgiften och ställa oss på den plats vi kom till och sen ska vi se vem som var närmast målet.

Många otroligt härliga bilder på Robert och hans rum, speciellt hans slappa stil har eleverna fått fram i sina bilder tycker jag.

Vi kör några bilder till.

Ett så vanligt ord som jeans kan vara rätt besvärligt att tyda i text.

Idag har det varit en riktigt bra ASL dag och trots att jag varit ensam lärare i klassrummet så känner jag att jag haft tid och möjlighet att se vad eleverna arbetat med och haft chansen att hjälpa till där det behövts. Tack vare så pass många olika arbeten som i många fall var självgående, som motorikövningar, bilduppgiften och i viss mån gåtorna (som inte alltid är så lätta, men då får man klura med en kompis eller byta).

Tror på en likadan dag imorgon.

(Glöm inte kika när AIK skräller mot Napoli borta ikväll 19:00 tv4Sport)

=)


Prenumerera på nya blogginlägg

Ipadavundsjuka

Igår delades det ut några iPads till våra förskoleklasser och årskurs ettor.
Kände ett stort sug att få prova det verktyget även i min tvåa, men som det så ofta är i vår värld så är begränsningarna av medel en klart styrande faktor. Speciellt då det gäller hårdvara.

Minns då jag gick från privata sektorn till den kommunala skolan och förvånades stort över att vi nästan var tvungna att välja om vi skulle köpa radergummin eller nya tennisbollar (något överdrivet kanske), men van att i stort sett få exakt det jag behövde för min verksamhet så var det nästan obegripligt att det var så snålt med medel för våra elever.

Ska bli spännande att se hur de kommer att arbeta med iPadsen. Tillgången till datorer gör att när man arbetar med ASL, så är det ofta kö till datorerna, så det finns inte mycket tid för annan datoranvändning. Finns mängder av fina program för både matematik, svenska och engelska som jag skulle vilja ha möjlighet att använda också. Där tror jag iPads kommer göra stor nytta. Bara se på http://www.skolappar.nu/ vilket utbud det finns.

Får hoppas vi kan skaka fram lite medel för att göra något inköp av iPads i framtiden.
iPadavundsjuka (iSick)

I klassrummet är vi igång med deckarschema 2 och nu listar vi de personer som dykt upp såhär långt i berättelsen Detektivbyrån, kan inte nog understryka hur bra Uppdrag Språklyft är just för att implementera i ASL arbetet.


Prenumerera på nya blogginlägg

Motorikövningarna upplagda

Har lagt in motorikövningarna och gåtorna under deckarschema fliken. Där finns även vår stegövning, även om den är väldigt lokal så ser ni hur vi tänkt.


Som sagt, bollövningarna är direkt avskrivna från Ericas bok.

Gjorde även en liten städning så det ser lite snyggare ut. Tror det är lättare att se vad som tillhör vilket schema nu. Kändes som om det kunde bli lite rörigt när vi kommer in på tredje och fjärde schemat annars.

Självbedömningskort 2 är också klart och ligger på samma plats.

 

 


Prenumerera på nya blogginlägg

Deckarschema 2

Då var deckarschema 2 utformat och klart. Ska försöka förklara tankarna kring det här schemat kopplat till uppgifterna och med utgångspunkt från observationspunkterna  i språket lyfter.

Skillnaden mellan det här schemat och det förra är att uppdragen redan är skrivuppgifter och då ville vi inte göra för många skrivuppgifter till. Därav hamnar de i skrivrutorna, en på en gemensam i deckarparen och en enskild.

I uppdrag 3 (enskild skrivuppgift) så är skrivuppgiften att skriva ett brev till Sally. Tanken är då att gå igenom hur man skriver ett brev, hälsningsfraser mm. Vi skriver naturligtvis på datorn, även om grundtanken från boken Uppdrag Språklyft är att skriva för hand. Vi hindrar absolut ingen som vill skriva för hand att göra det.

Bra punkter att gå efter och här finns även ett tilläggsuppdrag för de elever som alltid är snabba och vill ha mer jobb.

I uppdrag 4 (skrivuppgift i deckarpar) så är uppgiften att skriva ett signalement. En fortsättning på att beskriva saker i text, denna gång en människa och då tar vi med fördel våra deckarpar till denna uppgift. De ska få beskriva varandra och sedan ska vi lägga alla beskrivningar i en hög och läsa upp dem och gissa vem det är.

De observationspunkter vi kommer använda oss av för att utforma nästa bedömningsmall är de här ovan.

Läsdelen är små korta texter om en ny figur i berättelsen, nämligen sonen till Herr och Fru Dufva, Robert Dufva. Till dessa lägger vi också några rituppgifter.

På detta schema kommer vi återvända till att nyttja motorikövningarna som en del av stationssystemet. Gör inte om samma misstag igen =)

Dokument att ladda ner för deckarschema 2:

Deckarschema 2
Uppdrag 3
Uppdrag 4


Prenumerera på nya blogginlägg